Om man får tro Livsmedelsverket är rapsolja inte bara en «nyttig» matolja, utan tycks även vara «obearbetad». Detta i en artikel om ultraprocessmat, vilket begrepp man försöker passa in i den egna doktrinen så gott det går, bland annat genom att förpassa korv till det ultraprocessade facket.
Sant är förvisso att varmkorv och annat så kallat vitt slem (säljs i regel på tub) hör till den kategoriseringen, men korv i dess egentliga mening är en uråldrig form av konserverat och rökt kött som räknas till enkelprocessat. Det finns ingenting före industrialismens tidevarv som kan förläggas i kategorin av ultraprocessmat.
Rapsolja har däremot bara förekommit i ett par generationer, och är i grunden inte en ätlig produkt förrän den genmodifieras i syfte att reducera halten av toxisk eurukasyra. Historiskt har oljan nyttjats främst i oljelampor, medan kulinariskt bruk introducerades under 1950-talet.
Oljan rönte emellertid ingen framgång, då den hade en skarp smak och en oaptitlig grön färg, utöver hög halt av eurukasyra. För att råda bot på de problemen genomgår rapsolja numera en omfattande kemisk industriprocess, varvid fröna först hettas upp och krossas, för att därefter behandlas i en lösning av hexan, ett cancerframkallande lösningsmedel som bland annat finns i bensin.
Hexanet elimineras i slutprocessen, men en andel om 0.5 % föreligger alltid som rest. Därefter sker ytterligare kemisk filtrering i flera omgångar av upphettning och tillsättning av syror för att avlägsna fria fettsyror och annan kontamination. Slutligen adderas kemikalier för att avlägsna den gröna färgen, samtidigt som den skarpa odören elimineras genom ångdistillering. Vanligen sker även blekning i det sista stadiet.
Detta är alltså den «obearbetade» olja man slår ett slag för som «nyttig», trots att den inte bara innehåller hexan, utan även rester av transfett, en oundviklig konsekvens av fleromättade fettsyrors instabila konfiguration. Till yttermera visso rekommenderar man oljan för stekning och annan upphettning i matlagning, varvid ytterligare transfett bildas. Särskilt i restaurangmiljö är transfettproblemet utbrett, då man återanvänder oljan under lång tid.
Raspolja kan vara «nyttig», eller snarare neutral, nämligen om den är kallpressad och med ett större inslag av oljesyra (ω-9, som i olivolja) och ett mindre av linolsyra (ω-6). Men den billiga olja man köper i dunk i snabbköpet är inte av den sorten, utan transfett- och hexanvarianten med tjugo procent linolsyra. Dessutom kan man alltjämt inte använda kallpressad olja till stekning, utan den är till för sallad och andra svala tillämpningar.
Om någon till äventyrs undrar varför rapsolja ändå rekommenderas beror det uteslutande på pekuniära motiv, där framförallt amerikanska intressen har varit drivande, på samma sätt som för många andra ultraprocessade livsmedel som flingor. Ett mer passande tillämpningsområde är som biobränsle eller smörjmedel i maskiner.