Det är inte bara statstelevisionen som jagar bränder och «extremväder» världen runt för att bekräfta sin egen selektiva bias om att klimatuppryckelsen är nära förestående, utan fenomenet är även utbrett i det klimatvetenskapliga samfundet. Detta för att det gynnar dem det berör i en «positiv återkopplingsslinga», även kallat rundgång.
Det är vad klimatforskare själva hävdar, senast av en Patrick Brown, som under veckan har varit inbegripen i en mindre skandal efter att ha medgett fuffens i en artikel i Nature. Brown underlät i pappret att redogöra för andra faktorer än klimat angående uppkomsten av skogsbränder, trots att dessa är i stor majoritet (bränder är vanligen anlagda). Motiv:
So why does the press focus so intently on climate change as the root cause? Perhaps for the same reasons I just did in an academic paper about wildfires in Nature, one of the world’s most prestigious journals: it fits a simple storyline that rewards the person telling it.
Det rör sig således inte om en enskild forskare som här har råkat göra bort sig, utan om att hela fältet är korrumperat in i benmärgen. Klimatvetenskap handlar inte längre om forskning, utan om politisk aktivism, och systemet premierar bara dem som stämmer in i kören.
Fenomenet i fråga är bara möjligt i ett så suddigt fält som klimatvetenskap, eller för den delen samhällsvetenskap och besläktade ämnen. I hårda vetenskaper som fysik och kemi är detta överhuvudtaget inte möjligt, eftersom reproducer- respektive falsifierbarhet i enlighet med den vetenskapliga metoden här ger omedelbara utslag, medan den avsevärt mer komplexa klimatvetenskapen rör sig med hemkörda modeller med ett stort antal fria parametrar, som «invändningsfritt» kan justeras för valfritt utresultat.
Någon nyhet är detta egentligen inte, men det uppenbara klavertrampet belyser ändå problemet på ett helt annat sätt. Det är ett självmål för klimatrörelsen, som för varje sådan fadäs får allt svårare att upprätthålla respekt för sin disciplin. Det liknar allt mer religion och vänsterextremistiska dogmer som genusvetenskap än verklig vetenskap.