Kategorier
Europa Liberalism Politik Ryssland

Så dör demokratin

Carlson på takets intervju med Putin var inte alls pjåkig, utan snarare fullständigt urusel. Självklart är den ryska historien intressant och relevant för konflikten kring Ukraïna, men en fyrtio minuter lång utläggning i ämnet passar sig inte i teveformat på bästa sändningstid, utan är för gemene man ett veritabelt sömnpiller.

Spektaklet gav inget nytt om Putins intentioner eller saken i övrigt, men däremot bekräftade reaktionerna på evenemanget hur labilt och auktoritärt Väst har blivit. Man tål helt enkelt inte att andra röster än Storebrors gör sig gällande i debatten, utan ger sig mangrant på den journalist som bryter den propagandistiska konsensuslinjen.

Politiker i Bryssel tar här priset genom att förorda sanktioner mot Carlson för dennes initiativ att låta den andra sidan komma till tals i den debatt som i övrigt inte finns i ämnet. En nederländsk representant vid namn Verhofstadt hävdar på fullt allvar att det är demokratins död när journalister sålunda ger ett annat perspektiv ofiltrerat.

Nej, det är inte så demokratier dör. Det är i själva verket demokratins essens, dess livslina, och dess luft, att låta allsköns åsikter stötas och blötas utan någon som helst filtrering, oavsett substans eller källa. Filtrering är diktaturens kännetecken, inte demokratins…

Men utspelet visar med eftertryck hur den europeiska demokratin har sin dödsdans, inte för att Putin får en syl i propagandavädret, utan för att sådana tankegångar är helt förhärskande i maktens korridorer i Bryssel och i nationalförsamlingar kontinenten runt. Det fria ordet står ingalunda högt i kurs i Europa, utan ses snarare som ett obekvämt inslag i vardagen.

Verhofstadt, von der Liar och deras likar har betydligt mer gemensamt med Putin än vad de själva inbillar sig, och det är deras agerande som drar ned Europa i slukhålet, inte Putins. Det är med EU:s drakoniska filterregim och andra auktoritära inslag demokratin dör, och det helt självförvållat.

Demokrati fordrar nämligen fullständig yttrande- och informationsfrihet, på det att var och en självständigt kan bilda sig en egen uppfattning i varjehanda ämne utan att få det skrivet på näsan av statliga grindvakter. Det gäller inte minst i frågan kring Ukraïna, och vad den ryske presidenten har att säga i ämnet. Förstår man inte den grundläggande principen har man inte i europeisk politik att göra.

Festung Europa har fått en alldeles ny innebörd av mer digitalt slag.