Tre fruntimmer fick representera Minisann (Säk) under en presskonferens med redan känt innehåll av att höja den så kallade terrorhotnivån till näst högsta hacket, 4 av 5 (snarare än till B som i de ständigt skiftande betygsskalorna). Men detta sker först efter att Lillbritannien utfärdat varningar för resenärer till Sverige om att iaktta försiktighet.
Presskonferensen var i sig av sedvanligt svenskt snitt, med spartansk för att inte säga fattig inredning i funkisstil, med de sedvanliga tekniska problemen med ljud och bild, numera ett komiskt standardinslag vid pressträffar med regeringen och andra organ.
Huruvida felet ligger på myndighetsnivå eller hos amatörmässiga medier vet jag inte, men vid motsvarande amerikanska eller kinesiska föreställningar har man en central ljudkälla att ansluta till, och tillåter förstås inte murvlar att sticka fram eller justera egna mikrofoner vid podiet.
Budskapet man avsåg kommunicera var inte helt begripligt, utan hade karaktären av typiskt dubbeltänk och nyspråk. Den allmänna hotnivån mot Sverige har visserligen ökat, men för den skull ska man ändå «leva som vanligt», menar man.
Andra «experter» fick senare fylla i med att man ska «vara uppmärksam», «inte gå med hörlurar», «rapportera misstänkta händelser till polisen» samt «förbereda sig» genom att titta på den dysfunktionella myndigheten MSB:s webbinformation. Allt detta, men samtidigt «leva som vanligt».
Apropos det där med att varenda svensk uppmanas delta i kontraspionaget för tankarna till hur CNN för ett par veckor sedan kritiserade Kinas säkerhetsministerium för att på motsvarande sätt engagera kineserna i samma slags vaksamhet mot misstänkta företeelser. Det är alltså alltid okej när vi gör det, men typ brott mot de mänskliga rättigheterna så fort Kina gör det.
Kina är för övrigt ett «hot mot svenska intressen», om man får tro Säk, men i realiteten är det tvärtom. Detta att Säpo går Washingtons geopolitiska ärenden gynnar så att säga inte svensk säkerhet, eftersom det verkliga hotet sedan länge kommer från ett helt annat håll och förstås har givna beröringspunkter med den islamistiska terror som Kina framgångsrikt har utraderat i Xinjiang. Även den ständiga ambitionen att framhålla «högerextremism» som ett hot av samma karaktär som internationell islamism är helt huvudlös.
Sammantaget har vi här en rad tecken som indikerar att Säpo är ungefär lika dysfunktionell som MSB, och att man även vid den myndigheten tycks ha prioriterat värdegrund och andra PK-doktriner framför den råa kärnverksamheten.
Den givna frågan är varför man utåt kommunicerar dessa hotnivåer, samtidigt som man uppmanar allmänheten till lugn och att «leva som vanligt». Istället för att dramatisera kunde man hålla sina tramsiga nivåer internt inom berörda myndigheter, men man tycks ha ett märkligt självhävdelsebehov istället för att verka i det tysta, som det anstår en säkerhetsorganisation.
Säkert finns en komponent av att vilja meddela sig offentligt till berörda aspiranter i terrorkretsar att man har koll, men samtidigt finns alltså ett flertal indikationer på att man faktiskt inte har det. Det senare är tämligen givet med tanke på att den muslimska diasporan i Sverige utgör tio procent av befolkningen efter decennier av storskalig invandring.
Om man inte kan kontrollera det nationella gängvåldet, så kan man inte heller motverka mer förslagna element i terrororganisationer. Givet att man faktiskt inte nämnvärt har stärkt terrorskyddet sedan attacken vid Drottninggatan, är det mer eller mindre öppet mål att ställa till med skada i Sverige för den som så vill.
Utgångspunkten är därför att det kommer att smälla vad det lider, och när så sker kan det vara dags att börja rensa ut i Säpo och bygga en mer habil organisation utan doktrinära övertoner.