Näringslära är svåra saker. Fröer är exempelvis bra ur flera aspekter, men har även fytinsyra som förhindrar upptaget av zink, magnesium, järn och kalcium. Av den anledningen lider veganer ofta av benskörhet, depression och andra åkommor till följd av näringsbrist, trots att man proppar i sig kopiösa mängder växter.
Fytinsyra finns nämligen även i spannmål, fullkorn, grönsaker, nötter och baljväxter, det vill säga hela konkarongen av vegetarisk föda. Därtill får man i sig mindre zink, järn och kalcium än eljest, eftersom man undviker animalisk föda med rikt innehåll på sådana mineraler. Man åker på en dubbelsmäll, och måste därför bristfälligt supplementera med piller.
Bristen omfattar även vitaminer, särskilt fettlösliga ADEK samt B₆, B₉ och B₁₂, som förekommer rikligt i animaliska livsmedel men knappt alls i växter. Därtill kommer brist på de essentiella ω-3-fettsyrorna DHA och EPA, som man också måste få via tillskott. Den i grönsaker förekommande ω-3-fettsyran α-linolensyra kan nämligen bara i ringa utsträckning omvandlas till DHA och EPA.
Grönsaker ger förvisso en del mineraler och vitaminer av vikt, men födogruppens huvudsakliga fördel är att den ger ett naturligt kaloriunderskott, vilket är det väsentliga för hälsan. Det är en subtraktiv effekt snarare än att man skulle tillföra en rad magiska ämnen, som påhittade «antioxidanter» eller «flavonoider».
Men givet att man samtidigt utesluter andra essentiella ämnen genom en så extrem diet, blir hälsovinsten ringa eller direkt negativ. Underskotten ger upphov till en kedjeeffekt, och påverkar därmed en rad reglersystem, inte minst det hormonella.
Det visar sig nämligen att veganer och andra extrema växtätare även har lägre halter av testosteron till följd av dieten, nämligen som en konsekvens av bristen på zink, kalcium, vitaminer D och B₁₂ samt DHA och EPA, men även för att man inte får i sig mättat fett i någon större utsträckning.
Mättat fett anses alltjämt vara den stora boven i fråga om uppkomst av hjärt- och kärlsjukdom, trots ytterligt klena bevis för påståendet. Tesen stammar från Ancel Keys fuskrapport från 1950-talet, och har hängt med sedan dess, även om mängder av nya rön har vederlagt skrönan.
Till yttermera visso varierar intaget av mättat fett (samt enkelomättat fett som olivolja) proportionellt mot halten av testosteron samt inverst proportionellt mot kortisol. Korrelationerna förklarar omedelbart varför ketogen eller karnivor diet fungerar så bra för vikminskning, nämligen för att stresshormonet kortisol ger fettbildning kring midjan samtidigt som testosteron verkar i den andra riktningen.
Testosteron brukar benämnas det «manliga» könshormonet, men det förekommer på samma sätt som östrogen hos båda könen, om än i olika proportioner. Hormoner brukar också få skulden för manlig aggressivitet, men det senare är i själva verket en självständig företeelse som kan förstärkas av testosteron i kombination med höga nivåer av framförallt stresshormonet kortisol – stressade människor är farliga, medan enbart testosteron snarare förknippas med självsäkerhet och ledarskap.
För att höja nivån av (fritt) testosteron bör man således anta en diet som ger ω-3-fettsyrorna DHA och EPA (fet fisk, skaldjur, ägg) i stor mängd; fettlösliga vitaminer ADEK (ägg, kött, fisk); mineraler Mg, Zn, Ca, Fe, Se, Cu (ägg, kött, fisk, spenat, grönkål, kakao, avocado); vitamin C (bär, grönsaker), det vill säga exakt vad som brukar rekommenderas härstädes. Även motion bidrar, ju mer desto bättre, samtidigt som sömnen är vital.
Men samtidigt måste man, enligt det inledande resonemanget, undvika föda med stora mått fytinsyra, som sojaprodukter, fullkorn, nötter, vegetabilisk olja och bearbetad skräpmat. Det visar sig nämligen att testosteronhalten minskar proportionellt mot de ω-6-fettsyror som är den huvudsakliga ingrediensen i de fleromättade industriellt framtagna oljorna.
En viss mängd ω-6-fettsyror är essentiell, men det är en fråga om balans, där den västliga standardkosten med rapsolja, färdigmat och skräpmat i dag helt har rubbat ett idealt förhållande 1:1, och snarare ger 25:1 i ω-6 favör. Man kan alltså visa att även kvoten av mängden fleromättat fett och mängden mättat fett ger lägre halter av testosteron som resultat.
Sojapojkar kallas så för att soja sägs ha östrogena egenskaper på grund av fytinsyran, men vi ser här att det snarare är minskad halt av testosteron som leder till effeminiseringen och den minskade potensen bland veganer. Den hormonella balansen rubbas av extremdieten, samtidigt som näringsbrist i övrigt ger det typiskt sjukliga veganska utseendet.
Stresshormonet kortisol ökar på samma sätt av fleromättade vegetabiliska oljor, socker, enkla kolhydrater, läsk (även konstsötad), alkohol och kaffein – den som dricker mycket kaffe, som tidigare jag, gör bäst i att reducera till högst ett par koppar om dagen. Man kan emellertid minska halten av kortisol på samma sätt som man ökar testosteron, genom en omnivor föda med animaliskt protein och fet fisk, samt även probiotika som kimchi, filmjölk med mera.
Fasta och motion minskar halten av testosteron och ökar halten av kortisol temporärt, men ger på lång sikt önskvärt resultat. Det är naturligt att en stressituation framkallar ökad mängd av stresshormon, på samma sätt som motion tillfälligt höjer pulsen för att senare ge en lägre vilopuls.
Även protein kan ge ökad halt av kortisol och tillhörande inflammation, samtidigt som testosteronhalten kan sjunka, men det är en balansgång givet att protein är essentiellt. Med fett som huvudsaklig makronutrient minimerar man problemet.
