Högsta domstolen har förkunnat att en dansk e-handlare får sälja vin till svenska kunder. Det innebär i praktiken att det blir fritt fram även för andra aktörer att sälja alkoholhaltiga drycker pålina, och därmed att monopolet är på upphällningen.
Men man ska nog inte korka upp champagnen riktigt än, eftersom en majoritet i riksdagen värnar detaljhandelsmonopolet. Det är ingen vågad gissning att folkpartisterna i maskopi med kristkonservativa och socialister kommer att verka för en lagändring som omintetgör denna landvinning – även om en sådan då lär strida mot EU:s grundprincip om fri rörlighet för varor och tjänster.
Huruvida svensken äntligen ska myndigförklaras och återfå elementära friheter som är alldeles självklara på kontinenten och i civiliserade länder är alltså långt ifrån klart, och man kan förutsätta att detta dras i långbänk. Man har som bekant inte ens kunnat införa gårdsförsäljning av vin, trots decennier av debatt.
Det är ändå märkligt att det politiska stödet för en så abnormt förlegad lag är så stort. Det är en djupt stötande ordning, som berövar människor det egna ansvaret och fråntar individen en frihet som människor på de flesta andra håll visar sig kunna hantera alldeles utmärkt.
Det är ändå inte statens groteska skatteuttag från alkoholförsäljningen som står på spel. Inte heller någon annan negativ konsekvens kan förväntas av fri alkoholförsäljning, eftersom svenskens dryckesvanor numera är av mer kontinentalt snitt.
I praktiken rundar svensken systemordningen genom att bunkra hemma för att säkra tillgången. Därmed är ordningen meningslös, och man kan lika gärna släppa spriten fri. Enstaka alkisars problem får hanteras på annat sätt, och det kan inte motivera ett så drakoniskt instrument som Systembolaget.