Socialdemokraterna har länge haft en (s)tat i (s)taten, med egna parallella organisationer jämte de ordinarie. Mest känd är kanske Informationsbyrån, en underrättelsetjänst i försvarsstaben under socialdemokratiskt direktiv, samt motsvarande spioneri mot vänsteranhängare i sjukvårdsförvaltningen i Göteborg under 1970-talet.
Sådan olovlig underrättelsetjänst kompletterades sedermera med Ebbe Carlssons privatspaning medelst illegalt insmugglad utrustning i syfte att parallellt med polisen utreda mordet på den store rorsmannen Palme, ett djupt sår i det socialdemokratiska hjärtat. Man litade inte på polisen, utan tog lagen i egna händer, under direktiv från justitieminister Leijon.
Men den djupa (s)taten är naturligtvis mer omfattande än så, och spänner i princip över hela samhällsapparaturen. Genom «den långa marschen» genom institutionerna har sosseriet metodiskt placerat ut particeller i syfte att etablera och befästa partiets politik i alla upptänkliga frågor. Det är därför det är av vikt att exempelvis statstelevisionens styrelseordförande utses direkt av regeringen, eftersom SVT är partiets fundamentala propagandagren.
Genom att kontrollera styrmedel för forskningsanslag har man kunnat dirigera akademins arbete i partiets favör, och på så sätt har man medelst beställd hittepåforskning i sociologin danat underlag för politiska reformer som sexköpslagen, och genom ytterligare radikalfeministisk fantasiforskning har man etablerat en allestädes närvarande genusideologi vid universiteten.
Utöver egen underrättelsetjänst och tentakler i samhällets alla grenar har man naturligtvis även egen lotteriverksamhet för att finansiera partiet. Socialdemokraterna har alltid utövat kraftig repression mot andras motsvarande spel- och lotteriverksamhet, medan man har gett den egna en rad undantag och befrielser.
Aktuellt nu är även att denna lotteriverksamhet har förgreningar i kriminella nätverk samt utövas med brutalt olovliga försäljningsmetoder i syfte att lura äldre och svaga personer på deras sista sparkapital. Det minner om hur Socialdemokraterna vid val – åtminstone fordom – styrde åldringar vid hem att rösta «rätt», det vill säga utnyttjade ett svagt klientel för egna smutsiga ändamål, efter att under ett helt liv ha sugit ut vederbörande med dryga skatter.
Men sådan är den socialdemokratiska människosynen, inte bara med avseende på äldre, utan på alla. Allmogen ska tjäna Partiet, och Partiet står alltid i första rummet, även när man inte innehar regeringsställning («statskupp», som man en gång hävdade när man förlorade makten). Socialdemokraterna har aldrig tjänat nationen eller medborgarna, utan bara sig själva.
