Statstelevisionen berättar att miljö och klimat blir en allt viktigare fråga för väljarna, enligt en ny opinionsundersökning. Frågan klättrar till en femteplats, efter sjukvård, lag och ordning, invandring och skola, med fyrtiotre procents intresse.
Detta efter en sommar då sagda statstelevision mer eller mindre med ljus och lykta har jagat bränder, översvämningar och andra väderrelaterade fenomen världen över samt varvat skogsbränderna 2018 i repris (!) för att så säga om inte skapa nyheter så i vart fall göra ett gravt falskt urval, så kallad agendasättande journalistik.
Agendasättandet syns även i hur man i feministisk anda söker profilera damfotboll, det vill säga uppamma ett intresse som i grunden inte finns, och i hur man i kommunalteve (det vill säga Rapport) alltid, ständigt och jämt har någon vårdrelaterad nyhet. Den senare skattefinansierade agendan har fått ge vika under pandemin, men är nu på banan igen – syftet är helt enkelt att vården, en socialdemokratisk paradgren, ska fortsätta dominera väljarintresset.
Även klimatet är förstås en rödgrön hjärtefråga, och statstelevisionen har absolut inget annat syfte med sin dystopiska rapportering än att lobba för det rödgröna politiska intresset. Bevakningen präglas av reportage med ångestskapande bilder i syfte att jaga upp och skrämma människor, snarare än konstruktiva berättelser om att tackla problemen.
Det får således brinna, och vattnet får forsa. Det är sveda, värk, bränn och inget mer, möjligen med undantag för om statstelevisionens orakel Klimat-Greta har twittrat något i frågan. I den mån lösningar presenteras har de i regel miljöpartistisk prägel, och handlar om att sluta använda fossila bränslen och cement, det vill säga lösa upp civilisationen.
Det man inte berättar om är tekniska lösningar för att bemästra översvämningar med underjordiska bassänger, uppsugande grönområden, porösa sugande material med flera anordningar, som dessutom blir en färskvattenreservoar när det motsatta problemet med låga grundvattennivåer slår in.
Inte helt förvånande leder Kina även denna utveckling, vilket beror på att det är en civilisation byggd på kaotiskt vattenflöde. Kinas stora floder har under tusentals år svämmat över och orsakat död och svåra skador, och man har bemästrat flödet med ingenjörskonst. I modern tid innebär det dammar och slussar, men även svampstäder som dynamiskt suger åt sig vattenmassor när nederbörden är ovanligt stor.
Svampstäder är visserligen dyra, men det är också översvämningar och vattenbrist. Andra fördelar är även att värme som ackumuleras i storstäder kyls ned av lagrat vatten, och att man får en jämnare vattenekonomi. Nu är värme så att säga inget problem i Sverige, men vi kan definitivt dra nytta av övriga fördelar i alla större tätorter, istället för att förlita oss på urgamla och otillräckliga dräneringssystem.