Bruttonationalprodukten är ned 1.5 % för kvartalet och 2.4 % för helåret, ett avsevärt sämre resultat än vad ekonomer hade spått i kaffekasken. Det följer emellertid helt och hållet den förhandenvarande trenden, och det är uppenbart att vi nu är djupt inne i recessionen.
Coronapandemin orsakade ett oregelbundet hjärtslag i kurvan, med kraftig negativ utveckling ena året, följt av en lika kraftig reaktion åt andra hållet året därpå. Därefter har ekonomin mattats successivt, och egentligen kan man se en längre vikande trend sedan 2016.
Huvudfaktor är ändå energikrisen med åtföljande inflation och därpå successiva räntehöjningar, en bromsmekanism som får följder i ekonomin. Det är inte bara privatpersoner som drabbas av drygare avbetalningar på lån och högre priser på allt, utan även företag.
De med sämst marginal och förutsättningar kastar därför in handduken, och varje sådan konkurs genererar högre arbetslöshet. Resultatet med hög inflation och hög arbetslöshet går under termen stagflation, som är ett synnerligen potent gift i ekonomin.
Nämligen för att Riksbanken nu inte längre kan höja räntan med mindre än att man ytterligare pajar tillväxten, och för att man på samma sätt inte kan sänka räntan utan att stimulera inflationen. Saken ligger utanför bankens och nationens kontroll, och beror på externa faktorer, huvudsakligen kriget i Ukraïna, EU:s sanktioner, logistisk obalans i världshandeln, samt inte minst USA:s handelskrig mot Kina.
Till skillnad från under pandemin kommer vi inte att se en snar uppstuds, eftersom vi nu har en verklig recession, inte bara i Sverige utan i stora delar av Europa. Hur länge eländet varar går inte att veta, men det vore en stor fördel om kriget kunde få en upplösning.
Insikten om att Ukraïna inte har kapacitet att återta förlorad mark börjar få fäste, och därmed borde man ge upp den vidare ambitionen att stödja Kiev in absurdum, nämligen för att ingen tjänar på det, möjligen med undantag för USA. Det enda man gör är att offra pengar och ukraïnskt manskap på en meningslös ambition.
Dessvärre har den i falsett stadda retoriken om att bistå Zelenskyj så länge det krävs gjort att det finns mycket prestige i frågan, och hellre än att ta en sådan nesa väljer man förmodligen att fortsätta spektaklet. Man kan här tänka sig att ett inrikespolitiskt tjafs och käbbel följer, men eftersom orsakerna står att finna utom riket är det en tämligen meningslös exercis.
