När svenskarna får lägga en fiktiv röst i det amerikanska presidentvalet blir det i princip alltid jordskredsseger för Demokraterna, nämligen för att partiets ideologi bättre överensstämmer med den breda svenska vänsterhållningen. Man kan finna liknande mönster i större delen av Europa, men Sverige är i detta och liknande avseenden extremt.
Men en anomali finns ändå när svenskarna i en färsk undersökning får «välja» president, nämligen att SD-väljare med knapp marginal föredrar Trump framför Kamala. Trump samlar 0–3 % bland vänsterpartierna VPK, MP, S, C och FP, 6–8 % bland kristkonservativa M och KD, men hela 43 % bland sverigevänner.
Omvänt föreligger 40 % preferens för Kamala bland SD-väljare, men 74–100 % bland övriga partier. Sverige är därmed den blåaste av alla amerikanska vasallstater. Den gamla retoriken om Sverige som ett socialistiskt skräclexempel är alltså inte gripet ur luften.
Liknande förhållanden råder när det gäller samma väljares prognos kring valet, men med mer realistiska procentsatser. Det är emellertid enbart SD-väljare som till större del tror att Trump (48 %) kammar hem valet framför Kamala (32 %), medan övriga partisympatisörer tror att Kamala vinner valet. Den objektiva analysen gör för närvarande gällande att Trump har fördel.
Att det blir så här torde ha en hel del att göra med den toxiska konsensuskultur som är rotad i landet, underblåst av ett vänsterliberalt etablissemang med ett starkt koncentrat i mediehus. Den gängse mediepropagandan i stats- och kommersmedier i huvudfåran rackar konsekvent ned på Trump, samtidigt som man inte ens försöker dölja den egna fascinationen inför vänsterhoppet Kamala.
Sådan indoktrinering bidrar till att inympa och befästa svenskarnas uppfattning i denna och många andra frågor, och det är symptomatiskt att sympatierna här närmast är en spegling av hur samma väljare ser på statstelevisionen och dess förmenta objektivitet.
Djävjulen finns emellertid i detaljerna, nämligen när man i undersökningen ställer frågan om respektive kandidats förmodade inflytande i fyra nyckelfrågor, nämligen Sveriges säkerhet, säkerhet i världen, världsekonomin samt (förstås) det internationella «klimatarbetet».
Här är en förkrossande majoritet (76 %) »orolig» över säkerhetsläget i världen vid en vinst för Trump, medan motsvarande «oro» avseende Kamala bara når 21 %. Det är en märklig uppfattning, givet att Trump inte gick i krig eller på annat sätt eskalerade konflikter, utan tvärtom avslutade krig och sökte diplomatisk lösning med självaste Nordkorea.
Gällande Sveriges säkerhet uttrycker 54 % «oro» för en Trumpseger, medan blott 9 % hyser samma ångest för Kamala. Men även detta är objektivt galet, då Trump är den som tidigast påpekade Europas starka beroende av rysk gas, något han vid tiden blev utskrattad för.
Det var även Trump som inskärpte att Natos medlemmar måste dra sitt strå till stacken för att åtnjuta amerikanskt skydd, något som sedermera har infriats i stor utsträckning, inte minst i det Sverige som nu ska visa sig så duktig inför de amerikanska herrarna.
Man kanske hyser «oro» för att Trump ska avsluta kriget i Ukraïna, som om fred i Europa vore något förfärligt. Man tänker kanske vidare att en sådan fred inte får ske på Rysslands villkor, men då är man alltså blind för den objektiva verkligheten och önsketänker. Trump har gjort rätt realpolitisk analys även här, och ser att det inte finns någon möjlighet för Ukraïna att återta territorium, och att Ryssland redan har vunnit.