Skolmaten är och har alltid varit äcklig, näringsfattig och framförallt inte tillräckligt mättande, samtidigt som barns hälsa lider av att befinna sig i en vänsterpolitisk experimentverkstad i vilken man vill införa «köttfria» dagar och mer «grönt» på menyn, i den enfaldiga tron att det skulle «rädda planeten», samtidigt som man kan dra in ytterligare på den redan snålt tilltagna bambabudgeten.
Man tycks i dessa kretsar inte förstå elementära dietära principer om att det uppväxande släktet är i behov av energisk och proteinrik (och därmed fet) föda, och det man serverar är typiskt ljummen lättmjölk istället för kall fet mjölk; råkost och energifattiga rotfrukter istället för kött; knäckebröd med oxiderande margarin istället för verkligt smör; samt någon ultraprocessad huvudrätt med oaptitliga restbitar av kött som inte ens kvalificerar som hundfoder.
Som konsekvens ser man typiskt ett lämmeltåg av skolungdom invadera den lokala butiken under rasterna i syfte att komplettera den urusla kosten med godis och «energidryck», medan äldre gymnasieelever kanske snarare väljer att besöka pizzerian för att fylla magen. Den senare dietära rutten valde jag själv under gymnasieåren, varvid mammas rikskuponger kom väl till hands.
Men man kan även gå i den andra riktningen, att i skolbespisningen erbjuda mättande och populär mat som makaroner och köttbullar eller falukorv varje dag, så som SD-politiker i en rad kommuner har föreslagit. På så sätt skulle barnen i vart fall få tillräckligt med energi, även om det knappast kan betecknas som varierande kost.
Men variationen kan man naturligtvis få till i ett bredare koncept med generell husmanskost i skolan, vad vi kan kalla en sverigedemokratisk diet eller kanske rättare sverigediet. Och i näringshänseende är det inte alls så pjåkigt som belackarna vill göra gällande, utan man får ledigt i sig minst en tredjedel av erforderliga ämnen samt mängder med energi – det lär vara så mättande att man skippar promenaden till livsmedelsoligarken, vilket bara det är en hälsovinst av stora mått.
En servettskiss på en måltid komponerad av en portion köttbullar och makaroner i kombination med ett glas mjölk eller filmjölk, en ostmacka och en banan ger som resultat drygt en tredjedel av energibehovet, med 40 % fett, 21 % protein och 38 % kolhydrat i makrokomposition – knappast keto, men ändå tämligen välbalanserat för barn och ungdom, och förstås betydligt bättre än den kolhydrattunga diabeteskost skolan vanligtvis erbjuder.
Liknande husmanskost omfattande falukorv, bacon, kött, köttfärs, ägg och fisk kan faktiskt varieras i det oändliga, med ungefär samma makro- och näringsprofil, naturligtvis under förutsättning att storkoket sker med naturliga ingredienser och utan inslag av «vegetabiliska» oljor, margariner eller annan ultraprocess. Ris och mer nyttiga former av makaroner, spaghetti och annan pasta måste naturligtvis nyttjas, medan den kokta potatisen bäst serveras kall – glykemiskt index blir då avsevärt lägre.
Det enda egentliga problemet med denna ansats är att budgeten av allt att döma inte räcker till, vilket illustrerar det brutala faktum att vuxna äter ihjäl sig under sina lyxluncher, medan barnen får nöja sig med dubbelt bark i det äckliga knäckebrödet och måltidsdryck med det nyttiga fettet konstlat utsuget.
