Folkpartiet är som bekant lärarnas parti, med dille på att ständigt reformera skolan och dess betygssystem för att göra det extra rörigt och opålitligt. Nu är det således dags igen när man avser göra grundskolan tioårig samt peta i en rad detaljer kring lärande, bland annat avseende «skärmtid» och dylika perifera inslag.
Klart är förstås att något måste göras för att råda bot på en situation där var fjärde elev inte kan läsa ordentligt, och där en stor andel elever därför inte klarar grundskolans tämligen måttliga krav. Men kvantitet kan nog inte kompensera för bristande kvalitet, och en tioårig skitskola är inte bättre än en nioårig.
Grundorsaken till debaclet står att finna i den massinvandring som inte minst Folkpartiet varit delaktig i att förorda och genomdriva, med resultat att Sverige numera härbärgerar drygt två miljoner utlandsfödda och än fler med «utrikes bakgrund», av vilka en stor del befinner sig i kulturellt isolat i utanförskapsområden av olika slag.
Bland dessa förmenta pensionsräddare är inte mindre än 800 000 (!!) individer dessutom analfabeter bara i den vuxna skaran, vilket så att säga inte underlättar för avkommans förutsättningar till inlärning. I en så sjaskig studiemiljö lockar kriminaliteten mer, vilket är just vad vi observerar. Det ena problemet leder således vidare till nästa i evig succession, och landet förfaller.
När «alla ska med» i den folkpartistiska och socialistiska retoriken blir ghettobarnen den minsta gemensamma nämnaren, vilket i sin tur förklarar de bedrövliga resultaten i Pisa-undersökningar, även rensat för elever med invandrarbakgrund. Även de mer normala och duktiga eleverna påverkas negativt under sådan kunskapsinflation.
Att förskolan blir första klass kommer inte att förändra denna bild det minsta, inte heller att man bedriver undervisning med «riktiga skolböcker», papper och penna istället för digitala hjälpmedel – problemet sitter knappast i mediet, utan har helt andra orsaker som inte alls berörs i Folkpartiets «reform».
Visserligen föreslås – det är alltså bara ett förslag – en pilotverksamhet med intensivträning i svenska i ett enskilt utanförskapsområde, men i själva verket är det en allmän reform av det slaget som skulle krävas för att förverkliga folkpartisternas dröm om att ge «alla en rättvis chans». Bara det att varken pengar eller erforderlig pedagogisk personal finns för en sådan gigantisk observationsklassmässig reform i utanförskapsområdena, och därför kommer det inte heller att ske.
Farhågan om en förlorad generation av praktiska analfabeter är således redan verklighet, och det kunde därför vara en god idé att knoppa av denna och satsa kvalitativt istället för att försöka rädda varenda kotte på det sjunkande skeppet. Alla kan inte dras med ned i djupet.
För att ändå vässa skolan för uppdraget att förbättra genomströmningen kunde ett smalare utbud vara av värde. Huruvida man läser på skärm eller papper har ingen som helst betydelse, men däremot att man läser ofta och regelbundet. Således måste undervisningen i svenska och främmande språk (dock inte hemspråk) stärkas kraftigt, och det på bekostnad av alldeles obsoleta ämnen som slöjd, bild och musik – ämnen som den särskilt intresserade eleven får ta till sig i valfritt utbud eller i kommunal miljö.
Skolan måste också satsa mer på naturvetenskapliga ämnen som matematik, fysik och kemi framför religion, historia och samhällskunskap. Inte så att de senare ämnena är oviktiga, men de kan koncentreras bättre. Förfallet i naturvetenskap måste hejdas om Sverige ska kunna värna sin position som tekniskt avancerad nation.
Överlag måste tempot höjas i grundutbildningen, vilket är fullt möjligt – och bara möjligt – om man släpper det enfaldiga kravet om att «alla ska med». B-laget får helt enkelt samsas i en lägre division med mindre ambition och aspiration, och kan istället förberedas för en mer praktiskt orienterad yrkesverksamhet. Stort behov finns nämligen även i framtiden av rörmokare, svetsare och servicepersonal, och universitetet kan helt enkelt inte vara för alla.
I själva verket kunde man gå åt motsatt håll och istället göra grundskolan åttaårig, på det att eleverna tidigare kunde komma i åtnjutande av gymnasieutbildning. Det om något skulle bidra till att forma den medelklass och elit som Sverige behöver för att hävda sig i konkurrensen, snarare än att bränna pengar på det hopplösa bottendrägget.
