Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större. Det är inte bara den devis som pryder entrén till en hörsal vid Uppsala universitet, utan är ett förhållningssätt som genomsyrar svensk utbildning på alla nivåer, synnerligen den högre. Så även ordspråkets suddigare andemening om att premiera det förment goda framför tankens frihet.
Mitt partiella alma mater vid Chalmers tekniska lekskola är sannerligen inget undantag, utan har alltid kvävt den fria debatten, exempelvis vid produktion av trycksaker i studentföreningar. På senare år har man till och med instiftat en forskargrupp kring «klimatförnekelse» i syfte att angripa avfällingar från den rätta ortodoxa läran, klimatapostater och klimatateister som man menar har kopplingar till «högernationalism», varvid man lånar sig till en redan befintlig politisk diskurs med bas i den andra extremen av spektrat.
Om det rätta tänkandet i något visst ämne saknas, gör man bäst i att helt sonika förbjuda uttryck och manifestationer kring politik i allra största allmänhet, vilket är vad tokrektorn Nilsson Jacobi vid stiftelseskolan i dagarna har beslutat föranstalta. Detta på grund av det «spända omvärldsläget», med vilket menas ockupationsmakten Israels invasion av Gaza.
Huruvida lobbyn har varit inblandad i att förmå rektor att anta sådana drastiska åtgärder är inte gott att veta, men det är klart att numerären av arabiska studenter vida överstiger den för judiska vid läroanstalten. Man värnar således om tryggheten för ett utvalt klientel av studenter i just detta prekära fall, vilket man knappast har gjort i fråga om ryska studenter utsatta för ett russofobiskt omvärldshat utan motstycke.
Här kan man kanske tycka att den privata anstalten är i full rätt att själv besluta om premisserna vid sin egendom, och i andra avseenden kan det möjligen upplevas välbehagligt att fjärma sig från den kårvänster som har dominerat högskolevärlden sedan 68-rörelsen etablerade en postmodernistisk ordning i den högre utbildningen.
När allt kommer omkring är det primära syftet med utbildningen att ge studenterna vetenskaplig och teknisk kompetens av (någorlunda) god kvalitet, i konkurrens med mer effektiv utbildning i Kina och andra länder där sådan politisk verksamhet sedan länge är mer allvarligt stympad.
Men utbildningen syftar knappast till att skola mänskliga robotar i att lösa differentialekvationer, utan att fostra elever i problemlösning och kritiskt tänkande i allra största allmänhet, varvid man inte kan göra halt för omvärlden och dess problem. Kunskaperna och färdigheterna ska nämligen småningom tillämpas i det större rummet utanför Chalmers isolerade klostermiljö.
Högre utbildning är en mognadsprocess i att konfronteras med, och i förekommande fall deliberera och argumentera kring, det vidaste spektrum av idéer och åsikter, enkannerligen uttryck som avviker kraftigt från dem man själv omhuldar. Den student som inte förmår hantera den fria tankens debatt är redan kuggad från verklighetens examen.