Förre utrikesministern Mike Pompeo hävdade att Sydkinesiska sjön inte är Kinas «maritima imperium», och förkunnade att man avser försvara angränsande staters krav på suveränitet avseende en rad obebodda ögrupper i regionen, samt upprätthålla «internationell lag» och «navigationsfrihet».
Det är en märklig utsaga, givet att USA sedan koreakriget 1950–1953 uttryckligen har byggt ett sådant maritimt imperium, med syfte att projicera makt mot utvalda stater samt förhindra åtkomst till sjörutter. Inget annat land har eller har haft avsikt att begränsa farleder, utan är något som främst kännetecknar amerikansk obstruktionstaktik, tillsammans med blockader, embargon, handelskrig, sanktioner och andra tvångsmedel.
Föremålet för inringning har skiftat, och avsåg ursprungligen Sovjetunionen och Folkrepubliken Kina, kommunistiska stater man avsåg bekämpa under kalla kriget. Sedermera ingick även Vietnam i strategin, nämligen under vietnamkriget. Därefter normaliserade man förbindelserna med Kina för att koncentrera sig på Sovjetunionen, bara för att nu åter angripa Kina när man blir förbisprungen.
Centralt för strategin är första ökedjan, en av fyra kedjor som binds samman geografiskt av öar. Den första råkar sammanfalla med Kinas anspråk i Sydkinesiska sjön, och sträcker sig längs Vietnam, forna amerikanska kolonin Filippinerna, Taiwan, Okinawa och andra japanska öar samt Kurilerna. Centrumpunkten är Taiwan, som man betecknar som ett «osänkbart hangarfartyg» i strategin.
USA hade tidigare en militärbas på Taiwan, men monterade ned den 1979 då man normaliserade förbindelserna med och erkände Folkrepubliken som enda företrädare för Kina, även om man alltjämt förser Taiwan med vapen och kunnande. Däremot har man fortfarande baser längs hela övriga första ökedjan, vilket således är det verkliga maritima imperiet.
En andra ökedja går från Papua-Nya Guinea över Palau och Guam mot japanska fastlandet. Den är av mindre betydelse i sammanhanget, men består samtidigt av en enorm bas i Guam.
I mångt och mycket är den amerikanska kontrollen över mängder av ögrupper i Stilla havet ett resultat av andra världskriget. Redan innan kriget hade man en kedja från Hawaii till Guam och Filippinerna, men Japan bröt som bekant igenom den linjen 1941 när man bombade Pearl Harbor på Hawaii.
I ambitionen att besegra Japan blev öhoppande en central strategi, och det är en geopolitisk fördel man sedermera har bevarat och förstärkt, för att kontrollera Kina och andra makter.
Ur Kinas synvinkel är det således en central angelägenhet att bryta den amerikanska dominansen i första ökedjan, och man bygger därför egna baser på befintliga och konstgjorda öar i Sydkinesiska sjön. Anledningen till att USA invänder beror inte på att man värnar om Vietnam, Filippinerna och andra stater som gör anspråk på diverse korallrev i regionen, utan har förstås med den geopolitiska strategin att göra.
Om Kina dessutom tar kontroll över Taiwan, bryter man effektivt första ökedjan och får fint slagläge mot amerikanska baser över hela första och andra kedjorna. Det skulle omintetgöra den amerikanska strategin och göra Kina till regional hegemon, även om den amerikanska närvaron längre ut ändå skulle hålla Kina i schack.
Kina har numera världens största flotta, med 360 skepp mot USA:s 300 men den är koncentrerad till den egna regionen, medan USA har en mer global närvaro. Samtidigt är numerär inte samma sak som tonnage eller slagkraft, och USA:s flotta är fortfarande den starkare. Men det innebär ändå att Kina har övertaget i egna farvatten, särskilt i kombination med missiler och havsminor.
USA har på samma sätt 800 militärbaser av olika slag världen över, medan Kina har två. Imperier från Rom till Storbritannien har aldrig i längden kunnat upprätthålla sin dominans med enbart militär styrka, och inte heller USA:s lär bestå. Kina kommer att bli för starkt regionalt för att USA ska kunna bevara sin hegemoni.
Visserligen har man allierade i form av Japan och Australien, men ingen av dem har förmåga att matcha Kina i en väpnad konflikt. Sydkorea, Vietnam, Filippinerna med flera andra stater skulle inte heller välja sida, varför USA står ensamt om man vill ta sig an draken i österled.