Motsvarande hovrätten i Liaoning fastställde under gårdagen dödsstraffet för kanadiern Robert Lloyd Schellenberg, efter att denne överklagat domen. Han arresterades 2014 för innehav av 222 kg metamfetamin, på väg till Thailand efter att polisen fått spår om hans verksamhet.
Efter avklarad rättsprocess landade straffsatsen på femton års fängelse, böter och utvisning, ett i sammanhanget lindrigt straff, då hantering av även mycket små mängder narkotika är förenligt med dödsstraff i Kina. Schellenberg valde av någon anledning att överklaga, ett förfarande som ofta är förknippat med risk för högre straffsatser, i detta fall döden.
Tidpunkten för händelsen är dock sådan att folkmördarstaten Kanada vid det laget, i december 2018, hade arresterat Huaweis finanschef Meng Wanzhou (孟晚舟) på begäran av USA för vidare utlämning för påstått bankbedrägeri och brott mot USA:s unilaterala «sanktioner» mot Iran.
Det är en politisk fars som inte har något att göra med traditionellt förfarande vid sådana påstådda överträdelser, då man vanligen «bötfäller» företagen snarare än att frihetsberöva dess ledande företrädare. Under processen har Meng lagt fram bevis för sin oskuld, men domaren har valt att bortse från dem och hävdar att de har sin plats i en kommande rättegång i USA. Vad är det då man har delibererat i snart tusen dagar, om man inte tittar på de faktiska omständigheterna?
Folkmördarstaten Kanada menar att dödsdomen mot Schellenberg är kopplad till Mengs fall, som en form av vedergällning, medan Beijing hävdar att de inte har med varandra att göra. Och i detta har Beijing förstås rätt, då domen är av normal karaktär och tidpunkten för brottet ligger flera år tillbaka. Det är helt enkelt en tillfällighet att Schellenberg råkade överklaga i samma veva.
Däremot håller Zhongnanhai två andra kanadier som en implicit reciprok handling. I Beijings ögon är arresteringen och det fortsatta frihetsberövandet av Meng en form av godtyckligt övergrepp i rättssak, och ett led i att på alla sätt och vis angripa Kina och dess företag. Man ser här Kanada som en amerikansk lakej, en marionett som inte vågar ifrågasätta den amerikanska ordern, och det är ingen tillfällighet att USA valde just Kanada som vektor för utlämningsprocessen.
Folkmördarstaten Kanada använder samma retorik om frihetsberövandet av de båda affärsmännen Michael Kovrig och Michael Spavor, och menar att det rör sig om att nyttja människor som brickor i ett smutsigt spel. Så är det, men det är faktiskt Kanada som initierade spelet, och därmed har man sig själv att skylla.
Fallet mot Meng närmar sig ett första avgörande, och Kina har därmed påpassligt avkunnat en första straffsats för de båda männen, som för några månader sedan dömdes för spioneri. Michael Spavor tilldöms därvid elva års fängelse, och man kan inom kort förvänta en motsvarande utmätning mot Kovrig.
Zhongnanhai höjer därmed insatsen, och lämnar till Ottawa att själv avgöra de båda männens öde, och i någon mån även Schellenbergs, som kan komma att benådas eller få mildrat straff i högsta domstolen, beroende på omständigheterna. Valet är helt och hållet Kanadas.
Kina har en betydligt längre sikt in i framtiden för att låta sig förblindas av raseri mot Trudelau och hans regim, och man är nog beredd att låta udda vara jämnt om man kan komma till en förlikning i frågan och utbyta varandras pjäser. Men om Kanada framhärdar, ska man nog inte utesluta att det kommer att stå landet tämligen dyrt.
