Telewizja Polska (TVP) är ungefär som svensk statstelevision och andra statsmedier, såtillvida att man har en etablissemangsnära agenda och i ett antal avseenden propagerar en officiell linje, under en skenbar ambition om opartiskhet. Men för TVP:s vidkommande har man rönt särskilt mycket kritik för att under flera år ha sprungit Lag och rättvisas (PiS) ärenden, och inte minst har utländska intressen velat lägga sig i denna landets inre angelägenhet.
PiS anklagades även för att kontrollera rättsväsendet, i så måtto att man anställde utrensningar av domare för att rensa upp från sovjettiden. Men en regering som har absolut majoritet kan faktiskt göra vad den vill, särskilt i ett folksuveränt system av Polens (och Sveriges) kaliber.
Efter valet i oktober skiftade majoriteten emellertid till en vänsterliberal koalition under Donald Tusk, och sagda majoritet har under samma folksuveräna princip röstat i Sejmen om att «återställa» «opartiskheten» i statsmedier. TVB släcktes därefter ned under en tid samtidigt som man möblerade om helt och hållet i styrelserna samt pillade i tablån. Tydligare än så blir det inte att det rör sig om ett mediekonglomerat under statlig kontroll.
Vän av ordning undrar här hur reaktionen hade blivit i Sverige om motsvarande hade timat, exempelvis att Tidö-regimen under Åkessons krav hade släckt SVT-rutan under julen och sparkat Förvaltningsstiftelsens styrelse? Den socialistiska oppositionen skulle larma och storma som aldrig förr, och den alldeles dominerande vänsterliberala pressen nyttja krigsrubriker i rapporteringen.
Fast här gäller saken förvisso den omvända ordningen, och analogin är då att Anderssonskan stänger statsmedierna och möblerar om i ledargarnityret, efter att Aftonbladets influencers klagat på att statsteve förvandlats till «Late night with Jimmy» och på annat sätt linjerar med Tidö-laget. Givet den vänsterliberala mediehegemonin hade man tolererat en sådan ordning, och av samma skäl förbigår man den polska vänsterliberala statsteveslakten med enstaka artiklar och notiser. Saken tonas ned.
Vad det polska debaclet visar med eftertryck är emellertid att statsmedier alltid står under politisk kontroll, om än med aldrig så många slussar mellan makten och redaktionen. För statsmedier som TVP och SVT tillsätts högsta hönset i förvaltningsstiftelserna alltid av den politiska ledningen, och sagda chef har stor frihet att påverka inriktningen nedåt i kedjan.
I en liberal demokrati – som folksuveräna regimer som Polen och Sverige inte är – verkar medier på den fria marknaden, och i den mån man har «public broadcasting service» står den inte under statlig kontroll, utan förlitar sig på privata donationer och andra inkomster för sin verksamhet, som amerikanska PBS.
Existensen av statsmedier är således inte förenligt med liberal demokrati, utan är ett uttryck för att staten vill ha en egen informationskanal. Frågan folket bör ställa sig är varför, och därefter dra den relevanta slutsatsen, nämligen att statsmedierna måste skrotas en gång för alla, och att staten inte heller i övrigt ska försöka styra mediemarknaden medelst bidrag under villkor om ett visst slags innehåll under «rätta värderingar».
