Tydligen ska det ha förelegat något slags «attentat» vid ett vänsterpolitiskt möte i huvudstaden, varvid några maskerade personer sägs ha kastat in en rökfackla, intagit lokalen samt angripit deltagare med pepparspray och fysiskt våld. Därefter ska man ha försvunnit från platsen i samlad trupp, enligt filmsnuttar från evenemanget.
Visserligen har ingen gripits, men det hindrar inte vänsterns informella underrättelsetjänst Expo från att ha en klar åsikt om att det var «nazister» som stod för angreppet. Denna vänsterns informationsbyrå fanns på plats vid seminariet för att med Vänsterpartiet och andra kommunister diskutera «antifascism», och av en ren händelse tog diskussionen då en mer praktisk vändning.
Men om detta var «nazister» har man nog skämt ut sig rejält i rörelsen, totalt bestående av något udda hundratal av övervintrade skinnskallar med bokstavsdiagnos. Verkliga nazister hade nämligen inte darrat på manschetten, utan ställt till med mer skada än så.
Förfarandet är inte heller typiskt för nationalsocialister, utan liknar mer det tillvägagångssätt vänsterns klimatterrorister brukar tillämpa. Nazister angriper nämligen helst enskilda element, och om man skulle vilja puckla på AFA-grundaren Mathias Wåg skulle man inte göra det på ett ABF-möte, utan på en sidogata i skydd av mörkret, med någon mer kinetisk metod än att nyttja pepparspray (dafuq‽).
Tills något mer konkret bevis föreligger för nassetesen, lutar jag därför åt att detta utgör en koordinerad falsk flagg-operation, där extremvänstern självkopulerar i syfte att äska fler bidrag, attrahera väljare till kommunisterna under EU-valet eller vad man nu kan ha för underliggande fördolda motiv. Gissningsvis kommer ingen att gripas, varvid saken småningom avskrivs – mission accomplished!
Behjälpliga i denna ansats är inte oväntat statsmedierna, som åter ägnade halva programtiden i Aktuellt åt en av sina hjärtefrågor, nämligen den mer eller mindre utdöda «extremhögern». Det förhärskande narrativet bland stats- och kommersmedier är sedan lång tid tillbaka «extremhögerns» förmenta farlighet, medan man har betydligt mer överseende med det våld som utövas av Expos väpnade gren, den kommunistiska paramilitära grupperingen Antifascistisk aktion (AFA).
De etablissemangsnära medierna nyttjar även flitigt Expos olagliga register i «granskningen» av medborgarna, samtidigt som staten via en lång rad generösa bidrag håller denna och liknande organisationer på yttersta vänsterkanten under armarna. Det är ett synnerligen osunt kotteri, där staten, medierna och extremvänstern ingår i samma slags nätverk med i stort sett gemensam agenda.