Kategorier
Kultur Politik

Varför tänker tjejer inte på romarriket?

Något «influerare» vid namn Saskia Cort sägs ha iscensatt en «viral trend» med infallsvinkel att «killar» ofta tänker på romarriket. Influeraren i fråga grundar sin hypotes på egna erfarenheter av att «dejta» «killar», vilka då tycks ha regelbundna tankar om det forna imperiet.

Kulturmarxistiska statstelevisionen hakar förstås på ämnet, varvid man illustrerar med bilder av bland andra Metatron (tubprofil med romarriket som specialitet). Anekdot efter anekdot får flöda fritt när tjejpanelen spekulerar i orsaker till fenomenet, men någon mer matnyttig förklaring erbjuds inte.

I den mån «killar» verkligen «tänker» på romarriket är det i termer av politiska strukturer, varvid Europeiska unionen är en modern efterföljare. Det är en av två klassiska poler (jämte Han, Tang med flera kinesiska dynastier) som definierar den bredare historieskrivningen, och är således en självklar referenspunkt.

Statliga wokevisionen ger utrymme för «influerare» att breda ut sig om sina favoritteser.

Visserligen är det à la mode att i postmodernistisk anda förneka den objektiva verkligheten samt redigera den tidigare kulturen och historien genom att välta statyer över ända och anklaga historiska personligheter för «rasism», men i verkligheten är Rom en entitet som har efterlämnat synnerligen djupa avtryck, i allt från arkitektur till juridik – det är den grund på vilken vårt moderna samhälle vilar.

Rom är det ljus som kristendomen släckte, men som sedermera åter tändes under renässansen under 1400-talet, och därefter resulterade i den moderna tiden med vetenskaplig och industriell revolution med flera strömningar, inklusive liberalism, emancipation och demokrati. Utan Rom (och Aten) skulle denna «debatt» överhuvudtaget inte ha ägt rum, och vederbörande hade fått finna sig i att vara en hövdings konkubin.

Den mer brännande frågan är således varför «tjejer» inte tänker på romarriket, eller mer generellt varför man inte förmår se den historiska kontinuiteten. Måhända är det ett resultat av att skolan skär allt mer i historieundervisningen, varvid gen Z mer bekymrar sig om hudfärgen på Kleopátra än om de större dragen i historien.