Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Veganmodet falnar

Allt fler överger den skadliga modedieten «veganism» i takt med att bristsymptom uppträder, och som en klar blixt från himlen infinner sig insikten att man under lång tid har försummat kroppens behov under förljugna och stolliga vänsterdoktriner, nämligen när köttets helande verkan träder i kraft efter bara en kort tid.

Statstelevisionen berättar härvidlag om en desertör från det gröna lägret, någon påverkare vid namn Rachel Bråthén, som bär vittnesmål om den läkande processen. Inte helt oväntat går statsreportern upprört i polemik med Bråthén om saken, eftersom Livsmedelsverket menar att kött kan ge upphov till cancer.

Man ska förstås inte förvänta sig att statens propagandakanal ska granska makten, utan dess uppdrag är just att propagera det som Livsmedelsverket och andra myndigheter vill förmedla, nämligen sådant stoff som av en ren händelse råkar linjera helt och hållet med statsmediernas klimatagenda.

Veganer är trötta, håglösa, orkeslösa, gråhyade och allmänt sjukliga.

I verkligheten ger kött i sig inte cancer, och inte heller någon annan sjukdom, annat än i kombination med ultraprocessföda och annat som leder till intag av skadliga ämnen och för stor energimängd under störd hormonell inverkan.

Människan har nämligen problemfritt ätit kött under sin trehundratusen år långa existens, och kött är en given delförklaring till vår utveckling från trädlevande apor till intelligenta upprättgående omnivorer med stort behov av energi för vår stora hjärna. I naturen finns inga mänskliga veganer eller ens vegetarianer, utan kött är den primära dieten. Bara av det skälet kan man förkasta den stolliga hypotesen om köttets skadlighet, och de evidens som åberopas motsvarar statistiskt brus.

Förfädren under den senaste nedisningens Europa levde tvunget under en karnivor regim.

Så kallade folksjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer uppstår först med jordbrukets ensidiga och kolhydrattunga kost i de första civilisationerna i Egypten och Mesopotamien, och epidemisk verkan har dessa och ytterligare sjukdomar först i nutid, då industriellt processad föda dominerar livsmedelsutbudet: tillsatt socker, «vegetabiliska» oljor och kemiska tillsatser. Det är detta statsmedierna borde angripa!

Det kommer knappast som en överraskning att så kallad «vegomat» hör till kategorin av ultraprocessat, med ihoplimmade sojabitar som ska föreställa substitut till kötträtter. Det är inte heller helt förvånande att krämarföretag som Axfood vill profitera på den synnerligen lukrativa ultraprocessmarknaden.

I statsmediernas reportage hävdar företagets «hållbarhetschef», miljöpartisten Åsa Domeij, att man har som mål att minska klimatavtrycket, men kommersiella företag har i verkligheten bara ett enda mål, nämligen att maximera vinsten för ägarna. Det gör man genom att sälja flingor, pasta, färdigrätter, oljor och annan ultraprocessföda som är svinbillig att tillverka och därför ger avkastning som verklig föda inte kan matcha.

Åttio procent av utbudet i butiken är UPF, nämligen för att det ger bäst avkastning.

Gå därför inte på myter och direkta lögner som emanerar från kommersiella företag eller myndigheter och medieföretag med en utpräglad politisk agenda. Ifrågasätt det officiella narrativet, och bilda dig själv. Det är ändå hoppingivande att Bråthén i statsteves inslag med ett snett leende konstaterar att Livsmedelsverket inte är att lita på.

Kanske är det inte lämpligt för alla att gå från den ena extremen till den andra, och den som av någon anledning vill fortsätta att äta grönt utan att riskera hälsan kan göra så genom att iaktta vissa principiella regler, främst att undvika ultraprocessade livsmedel och enbart tillaga mat från naturliga ingredienser utan tillsatser – fryst och konserverat är härvidlag helt i sin ordning.

Vidare kan man utan samvetskval äta ägg (ovovegetarianism), eftersom det inte i någon mening representerar liv, utan blott de ingredienser och instruktioner som är livgivande – det är därför det är så bra föda. Ett halvt dussin ägg i kombination med grönsaker ger allt kroppen behöver, och tillfredställer veganers brist på fettlösliga vitaminer ADEK samt B12 och fettsyran DHA.

Om man proppar i sig stora mängder bröd, pasta eller andra former av korn och gryn måste man även följa rekommendationerna om att äta stora mängder fibrer, med roll att packa in sockret (kolhydraterna) för att lindra insulinsvaret, om än till priset av IBS och skytteltrafik till toan. Bättre är i så fall att äta avokado och annan fet mat från växtriket, och dra ned på fiberrivjärn. Bästa fibersorten är för övrigt chiafrön och kakao, med hög halt av protein och fett samt mineraler.

Ett sista råd i all välmening är att för allt i världen undvika de industriella fröoljorna, och att istället förlita sig på fetter som människan har livnärt sig på under tusentals år. Om man alltjämt tror på den seglivade myten om det mättade fettets skadlighet, kan man i vart fall hålla sig till olivolja och andra produkter med enkelomättad oljesyra (neutral ω-9) som primär ingrediens.

Sjuklig vegan trängtar efter köttets välgörande verkan.