De pågående oroligheterna i Hongkong går djupare än vad de så kallade demonstrationerna uttrycker, och är en del i ett mer omfattande propagandakrig. Det är den slutsats man kan dra efter att ha analyserat ingående delar i dramaturgin, och det följer tidigare mönster av hur ett kinafientligt Väst drar nytta av situationen.
Sanningen är man inte intresserad av att förmedla, det har stått klart ganska länge vid det här laget. Att demonstranter bryter sig in i och ockuperar parlamentet ser man som en frihetlig aktion, och man väljer att istället tala om polisbrutalitet när polisen tålmodigt möter aktivisternas våld med vatten och gummikulor.
I vilket annat land som helst hade man gått betydligt hårdare fram och massarresterat, exempelvis så som hände under Occupy Wall Street i USA. I inget annat land hade man tolererat ett angrepp på parlamentsbyggnaden, och inte heller att infrastruktur lamslås. Ändamålet helgar medlen, tycks man resonera.
Det gäller även när en journalist från Global Times grips, binds och misshandlas av aktivisterna på Hongkongs flygplats. Det kollegiala stödet uteblir, då journalisten representerar en kinesisk tidning och således inte rätt sak. Man rapporterar inte ens om saken, i vart fall inte i Sverige.
Däremot rapporterar man om nästa steg, när kinesiskamerikanska skådespelerskan Liu Yifei tar parti för Hongkongs polis efter att ha sett misshandeln. Hon travesterar journalistens uttalande Jag stödjer Hongkong-polisen. Ni kan slå mig nu. med Jag stödjer Hongkong-polisen. Ni kan attackera mig nu. Vilken skam för Hongkong. i en post på Weibo. Det blir inte bara lost in translation utan lost in context, utan att berätta vad hon refererar till.
Men eftersom propagandan har effekt uppstår ett socialt mediedrev som förordar bojkott av Disneys kommande film Mulan med Liu i huvudrollen. Liu anses försvara polisbrutalitet, eftersom det är sådant medierna rapporterar om, trots att det inte förekommer. Att hon i själva verket försvarar journalisters rätt att arbeta utan att bli bundna och misshandlade av en mobb försvinner i bruset, eftersom man undlät att rapportera om den saken.
Denna lilla episod fångar det större skeendet på ett ganska bra sätt. Fakta utelämnas, fakta förvrids och felaktigheter sprids, för att medier inte har för avsikt att rapportera neutralt och objektivt utan är medspelare i konflikten. Sanningen är ovidkommande, det är den stora fienden i Kina som man av någon outgrundlig anledning hoppas nöta ned med lögner, falsarier och brännvinsadvokatyr.