Under två års tid har Kiev-regimen hållits under armarna av Väst, genom dels militärt understöd i form av vapen, ammunition och underrättelser, motsvarande hundra miljarder euro, men dels även finansiella bidrag uppgående till ytterligare hundratrettio miljarder euro. Vad händer om vidare hjälp uteblir?
Föreslagna stödpaket har redan försenats i amerikanska kongressen, medan allt fler röster i Europa höjs mot vidare subventioner i en konflikt som av allt att döma redan är förlorad. Vita huset har även aviserat en «bortre gräns» för fortsatt stöd, och att vi befinner oss i sluttampen av denna gräns.
Fronten ligger still sedan ett år tillbaka, och Ukraïnas «motoffensiv» visade sig bli ett praktfiasko. Sedermera har ryssarna återtagit initiativet, och rycker nu fram by efter by, om än i sakta mak. Uppenbarligen kan aldrig så mycket västerländskt understöd hjälpa Kiev att vinna kriget, utan bara att hålla emot under en begränsad tid. När den militära supporten uteblir, kan den ryska hären rycka fram obehindrat och lägga under sig hela Ukraïna.
Men dessförinnan kan Ukraïna faktiskt falla på eget grepp, nämligen när det finansiella stödet minskar undan för undan. Per månad har man hittills erhållit tre miljarder euro, vilket då är den summa som krävs för att underhålla landet i krigstid. Man har inte förmåga att under dessa omständigheter upprätthålla en intakt ekonomi på egen hand, utan blöder friskt.
Småningom förblöder man helt, varvid löner och pensioner inte längre kan utbetalas. Möjligen kan man härda ut ytterligare under en tid, men förr eller senare brister tålamodet, och vi har ett internt uppror mot Voldemort Zelenskyjs korrupta regim. Hungriga, oroliga och desperata människor kommer att inta parlamentet och kanske slutligen välkomna Putin Befriaren för att ända lidandet.
Vad man då gör med den korrupte Zelenskyj återstår att se, men har han tur tas han av daga direkt. I annat fall lär han få skaka galler under återstoden av sitt liv, nämligen i ett sibiriskt fångläger. Det var inte så det var tänkt, men sådant är kanske ändå Zelenskyjs slutliga öde.
Ytterligare konsekvenser av inre förfall är en enorm flyktingvåg, som nog inte kommer att välkomnas unisont av medlemsländerna i unionen. Marknaden för ukraïnska sexdockor börjar redan bli mättad, samtidigt som ingen vill befatta sig med desertörerna bland männen.
En praktisk lösning för att förhindra ett sådant bistert scenario finns emellertid, nämligen att man medan tid ännu är förhandlar fram fred. Naturligtvis blir en sådan huvudsakligen på Moskvas villkor, och Kievs och Bryssels hallucinationer om kapitulation från Kremls sida måste avvisas som psykotiska feberdrömmar.
Det bär mig emot att vara en sådan vresig party pooper, men jag är inte här för att vifta med den ukraïnska flaggan i kumbaya-liknande anda, utan att bibringa en smula realism till den frejdiga propagandan i övrigt. Kiev är alltså på fallrepet, och det är hög tid att inse det – rädda vad som räddas kan.
