Elever i grundskolan sprider numera en stank av svett i klassrummen, emedan de inte behagar tvaga sin lekamen efter ett pass i idrotten. Knappt någon i generation alfa tar av sig kläderna för en dusch, vilket är en kontinuerlig utveckling över tid. Detta enligt ett reportage i statsteve. Frågan är då vad som ligger bakom denna trend.
Även fordom förekom en viss känsla av förlägenhet att visa sig i naturens skrud och låta sig utsättas för nyfikna och – än värre – jämförande blickar, men det var något man lärde sig att hantera och avdramatisera. Om inte annat kunde det sätta viss press på en person att sköta sin kropp, exempelvis om man hade anlag för fetma i unga år.
I dag är långt fler skoleveler feta, vilket skulle kunna vara en bidragande orsak. Å andra sidan är den stadigt ökade frekvensen av övervikt samtidigt ett slags normalisering av fenomenet, vilket då trubbar av effekten.
Internetkulturen med smygtagna foton väger då säkert tyngre, för att inte tala om alla lärarpeddon som tycks grassera fritt vid skolorna utan att någonsin tas ur drift. Vem vet vad för slags kameror som har installerats i omklädningsrummen, och av vem? Dåtilldags hade vi inte det problemet (med kameror, alltså; lärare som sökte lammkött fanns emellertid även då).
Förvisso är det numera inte ovanligt att publicera sig själv naken på nätet, eller att till kompisar idka «texting» och liknande. Men här pratar vi i och för sig om grundskoleelever, som på sin höjd föreligger i något slags brytning mellan barndom och vuxenliv.
Något hygieniskt problem är det egentligen inte, utan man duschar helt enkelt hemma. Däremot hämmar det prestationen som sådan om man försöker undvika att bli svettig och om man idrottar i vardagskläder istället för att byta om till lämplig mundering. Skolan har visserligen en massa trams om att lära ut femtielva miljarder grenar av idrott, men huvudsyftet är och förblir fysisk fostran, att upprätthålla en kultur av regelbunden fysisk träning för hälsans skull.
Det är vidare ett psykologiskt problem såtillvida att det riskerar att förstärka personliga vrångbilder och missuppfattningar om den egna kroppen. I sällskap med andra tämligen imperfekta kroppar får man en mer naturlig uppfattning om inte bara andra, utan framförallt sig själv. Att fila bort blygseln.
Fenomenet representerar till yttermera visso en mer påbylsad kultur, som naturligt omsätts i andra sammanhang när generation alfa hamnar i arbetslivet och i beslutsfattande miljöer. Man kommer därvidlag att ha större förståelse för märkliga muslimska krav om könssegregering vid simning och idrottsutövning samt inte minst nyttjande av slöja och andra persedlar.
Frågan är också huruvida den förändrade demografin i sig har bidragit till denna utveckling, då andra kulturer inte har samma naturromantiska grund med bastu och nakenbad som den svenska, och då man därstädes dras just med religioneurotiska och misogyna problem kring kön och sexualitet. Om de beslöjade elementen drar sig undan riskerar det kanske att smitta av sig.
Utvecklingen oroar, och här finns en del att göra för att reversera trenden, ytterst med någon form av lagstiftning och hårda direktiv. Numera ses det säkert som en kränkning att tvinga någon att ta av sig naken, men då får man lösa det på andra vis. Är det egentligen en dryg kostnad att ha duschbås i anslutning till en öppen duschyta?
