Tidölaget gick till val på att sänka elpriserna och bygga ny kärnkraft, men istället höjdes den dryga elskatten och ingenting alls hände i övrigt. De märkliga elprisområdena är oförändrade, och inte ett spadtag har tagits för att bygga nya reaktorer. Då höjer Buschs statsel nätavgiften med inte mindre än fjorton procent, alldeles då valåret tar sin början.
Så där har man hållit på under lång tid, så till den grad att man betalar en tämligen saftig avgift innan man har nyttjat så mycket som ett öre i el. Eloligarkerna kan förfara så för att man har monopolställning i fråga om elnätsavgiften, och för att den svaga staten har valt att inte skydda konsumenter. Oligarkerna har tillåtelse att plundra fritt.
Problemet är inte bara att statselen plötsligt bestämmer sig för att ytterligare plocka ut fyra kronor om dagen av varje abonnent, utan att detta i sin tur är inflationsdrivande, då industrin är beroende av el för sin produktion. Varje avgift och varje statlig skatt som läggs på energi driver upp priset och hämmar svensk produktion och konkurrenskraft, och vi har redan elpriser som är dubbelt så höga som i USA och Kina – vi kan aldrig konkurrera under de förutsättningarna.
Eloligarkerna hävdar att man behöver pengarna för att bygga ut och förbättra elnätet, och att det inte finns några andra medel att ta till. Det finns det visst det, nämligen genom att differentiera priserna så att tyskar och andra utländska konsumenter får betala premiepris. Det är ändå deras kärnkraftshaveri som har lett till den situation vi har i dag, när export av svensk el driver upp priserna och gör eloligarkerna ofantligt rika.
Statselen, det vill säga Vattenfall, har samtidigt premierat att bygga ut kablarna till Tyskland och Baltikum istället för att fixa det sedan länge stående problemet med usel överföring från Norrland till Sydsverige. Man har inte gjort sitt jobb, och nu drar man girigheten till sin spets när man under dessa falska premisser motiverar ytterligare höjningar.
Vad staten måste göra – med nödvändighet under nästa regim under Anderssonskan – är därför att 1) avskaffa elområdena och införa ett enhetligt prisområde för hela Sverige, i enlighet med övriga europeiska länder; 2) avskaffa elskatten helt, då skatt på energi är kontraproduktiv för all samhällsutveckling; 3) instruera sitt elbolag att inte driva inflation, utan att hålla samtliga sina prisökningar inom eller under inflationstakten; 4) detaljreglera Vattenfall i övrigt, då den uppenbart inkompetenta ledningen inte riktigt begriper sitt uppdrag.
