Skolans uppgift är en och endast en: att ge barn och unga sådana färdigheter som krävs för yrkeslivet och livet i allmänhet. Men i praktiken har skolan blivit en i raden av indoktrineringsanstalter för vänsterliberal politik, med osedvanligt snedvridna ambitioner kring «klimat», «hållbarhet» och dylikt, jämte äldre indoktrinering kring «förintelsen», *2SHBTQIAP++ med mera, med början i dagis («förskolan»).
I «hållbarhetsarbetet» och «klimatarbetet» som bedrivs i skolan nyttjas eleverna som labbråttor, utan att man för den skull har erforderligt tillstånd av etiknämnden. Statsmedier som regimtelevisionen SVT har för ändamålets skull återkommande propagandistiska reportage i ämnet om elever som utsätts för experiment att äta insekter, larver, ihoplimmade sojabitar och nu senast i raden «sjöpung».
Gemensamt för alla sådana statsmediala pseudonyheter är att det som serveras «nästan» smakar som kött, och därför anses vara en möjlig ersättare, eftersom «smaken» anses vara det viktigaste kriteriet avseende mat, snarare än näring. För säkerhets skull inflikas att sjöpung förvisso innehåller «nyttiga fetter» (sant för en gångs skull: omega-3) och proteiner (animaliska sådana).
Det är alltså inget fel med sjöpung i sig, utan det är ett kulinariskt alternativ i paritet med fisk och skaldjur, till skillnad från de ultraprocessade vegoalternativen eller de kulturfrämmande insekterna. Men man lever förstås i en drömvärld om man tror att denna sorts föda kan ersätta landbaserat animaliskt kött.
Haven är nämligen redan utfiskade på sina håll, och när man väl trissar upp skalan i att nyttja resurser visar sig konsekvenserna ganska snabbt. Utöver att man rubbar ekosystemet och dränerar en resurs, finns oförutsedda konsekvenser som vi i dag inte känner. Sjöpung ingår som allt annat i näringskedjan, och om människor trålar sådana organismer, blir andra utan.
Problemet med dessa miljöpartistiska hållbarhetsdårar på den akademiska vänsterkanten är att de servettskisser de ägnar sig åt aldrig håller i verkligheten, utan man förenklar in absurdum och tror att man kan lösa ett komplext problem med en enkel ersättningsmekanism.
För egen del är jag helt för en pescetarisk diet, men en sådan kan aldrig lösa problemen med överbefolkning och krympande resurser. Man löser helt enkelt «fel problem» när man stirrar sig blind på «klimatet» och «kött», därtill utan att förstå kretsloppet med boskap.
Skolelever ska först och främst lära sig att äta nyttigt, med vilket menas en allsidig diet av huvudsakligen animalisk karaktär, fri från socker och ultraprocess, i syfte att tillfredsställa den egna organismens behov till fullo. Därutöver ska man förstå det kretslopp som kännetecknar vår matproduktion sedan flera tusen år tillbaka, och att man inte enkelt kan ersätta det med stolliga idéer om exotiska organismer med vissa egenskaper, samt att det finns en populationsgräns bortom vilken människan inte längre kan frodas optimalt.
Men (s)kolan prioriterar hellre ideologi än praktisk verklighet, med resultat att eleverna överger den tokiga skolbespisningen och tar med sig riktig mat hemifrån, alternativt köper godis och annat socker på rasterna. Det är ännu ett av skolans misslyckanden vi ser med denna indoktrineringsiver.
