Illiberala etatisterna i Folkpartiet fick plötsligt nytt syre i en mätning i en vänsterliberal tevekanal, vilket fick liberaaala ledarsidor att med knäveckets reflex stöta ut ett gutturalt läte av glädje och hopp. Hopp om att det trots allt kan bli en kristborgerlig valvinst i det valautokratiska partisystemet om tio dagar.
Men det kan det inte, opinionsmätningar fungerar inte så, utan är behäftade med omfattande felmarginaler givet det lilla underlaget om några tusen personer. Det är den större trenden som är av vikt, medan enskilda mätningar flukturerar kraftigt.
Och trenden har varit tydlig under lång tid, nämligen att uppfostringspartiet åker ut ur Riksdagen med huvudet före. Det är inte så att en stor andel personer plötsligt har fått för sig att börja stödrösta på illiberalerna, utan det hade i så fall varit intecknat tidigare.
Inte heller har några viktigare utspel emanerat från socialingenjörerna i Folkpartiet, annat än populistiska floskler om att bränna skattepengar på både det ena och det andra, samma slags överbudspolitik som präglar samtliga partier under valcirkusen.
Enlig medieoligarkens mätning skulle Tidöregimen knåpa ihop 47.7 %, medan vänsterkommunisternas ledning krymper till knappa 50.3 %. Det är en skillnad om 2.6 %e, givet att Folkpartiet trots allt skulle klara spärren, och det krävs alltså ytterligare en spurt av det slaget för att högernationalisterna ska greja biffen.
Större inhämtningar har skett i den politiska historien, men det har då varit förenat med bestämda politiska utspel. Människor byter inte politisk inriktning med samma enkelhet som man byter kläder, utan det är ganska tröga krafter som verkar i detta fält.
Det vi noterar är nämligen en markant minskning för socialisterna i väljaropinionen, medan «sverigevännerna» går framåt netto. Just den strömmen är inte trolig, varför vi här har att göra med den förbannade lögn som brukar kallas statistik. Ingenting i den politiska debatten föranleder ett plötsligt byte från det ena partiet till ärkerivalen, utan det rör sig om stora felmarginaler.
Folkpartiet är alltså fortsatt destinerat för papperskorgen, men man kan förstå att man på sina håll vill ha en spännande valnatt istället för ett på förhand givet resultat. Spelbolagen fegar ur genom att sätta oddsen till 2.00 för att FP klarar spärren och 1.75 för att partiet åker. Verkliga oddsen för det är 2.14 respektive 1.88, eller 46.7 % och 53.2 %, det vill säga i princip krona eller klave.
Oddsen för rödgrön respektive blågul seger är för övrigt 1.40 och 2.50, eller 1.56 och 2.79 i verkliga odds, motsvarande 64 % respektive 36 %. Det är de talen man bör förhålla sig, och det kristborgerliga lägret behöver inte ta med sig skumpan.
