Återigen föreligger en «förtroendebarometer» utgiven av Medieakademin i syfte att sammanfatta allmogens samlade förtroende för utvalda institutioner, företag, politiker, opinionsbildare med mera. Härvidlag är den gängse bilden oförändrad, med staten i toppskiktet omfattande Polisen (74 %), Systembolaget (72 %), Säpo (69 %), Försvarsmakten (68 %), universiteten (67 %), statsradion (67 %), Skatteverket (65 %), sjukvården (64 %), domstolsväsendet (63 %) samt statstelevisionen (62 %).
Det är ändå en märklig ordning att man har förtroende för såväl propagandistiska och etablissemangsnära statsmedier som det skatteverk som kan anse vem som helst «skattskyldig» utan vederbörlig process i domstol, likväl som den polis som inte får bukt med kriminaliteten. Till och med nykomlingen Livsmedelsverket samlar 59 %, trots dess tvivelaktiga råd och rekommendationer.
Angående förtroendet för statsmedier kvarstår den politiska polariseringen sedan föregående år, med dalande förtroende längs det politiska spektrat från vänster till höger. Ändå åtnjuter statsmedierna samlat större förtroende än de så kallade «morgontidningarna», medan «kvällstidningarna» i vanlig ordning har genomusla siffror.
Även invändningen från föregående år om det låga förtroendet för Tiktok och Youtube kvarstår för undertecknads del, då det knappast är innehållet i dessa plattformar som avses, utan funktionaliteten, pålitligheten med mera. Youtube och Tiktok är i det avseendet ett decennium före statsmediernas helt hopplösa webblösningar i fråga om att strömma ljud och bild.
Man kan ställa samma fråga angående Tesla, som blott rakar ihop 9 % förtroende bland svenskarna. Det är ett märkligt lågt betyg för ett av de ledande elbilsföretagen med en av de objektivt sett bästa bilarna på marknaden, och man får anta att saken mer har att göra med ägaren Elon Musk samt företagets strid med det allsmäktiga socialistfacket i Sverige och annorstädes. Man blandar alldeles ihop företeelserna.
Internethjälten Musk själv erhåller ringa 5 % när man sammanfattar internationella opinionsbildare, medan något våldtäktsoffer vid namn Giséle Pelicot toppar listan med 43 %, jämsides med Malala, ett annat offer för våld. Ja, där finns även Klimat-Greta, som alltjämt åtnjuter 23 %, före Taylor Swift (!) på 16 %.
Angående Klimat-Greta ägnar Medieakademin av någon anledning hela två särskilda sidor för att illustrera hur det svenska klimatoraklet fördelar sig i det politiska spektrat, nämligen med den sedvanliga vänsterkantringen, samt hur hennas popularitet har dalat betänkligt under «karriären» som gaphals som lägger sig i andra länders bestyr (i sin ordning när Klimat-Greta gör det, men inte Musk).
Riktigt märkligt blir det när internationella ledare avhandlas, och det man frapperas av är att ordningen och magnituden är närmast identisk med den framställning personerna ges i statsmedierna. Det förefaller som att statsteveindoktrineringen verkligen fungerar som avsett, och att svensken inte har så många andra källor till information än vår lokala mediala ankdamm med «konsensus» i allsköns frågor.
Konstant negativ skildring i statsmedier har bland annat vederfarits sådana som Giorgia Meloni («högernationalist», en pejorativ beteckning) på 8 %, Donald Trump («högernationalist») på samma procentsats samt förstås Xi Jinping (1 %) i det allmänt kinafientliga sentimentet. I topp finns inte oväntat Voldemort Zelenskyj med 53 %, medan dennes fiende Vladimir Putin hamnar i bottenligan med 1 %, tillsammans med Xi och Erdogan.
Men även Indiens Narendra Modi erhåller blott 4 %, till och med efter folkmördaren Netanyahu på 6 %, vilket är en smula underligt, då denne ju anses vara en «allierad». Det är inte så att man förväxlar monumental okunskap med förtroende? Vad vet egentligen svenskarna om Indien och Kina, utöver den ständigt negativa och stundom bisarra skildring som ges i medier?
Denne Modi har annars i januari 2025 på hemmaplan 75 % i förtroende, medan Trump har 53 % och Meloni 42 %, att jämföra med Kristerssons 38 %. Omvänt har Emmanuel Macron bara 18 % förtroende i Frankrike, men 23 % bland svenskarna i denna barometer – för att Macron som vänsterliberal ikon alltid och utan undantag omnämns positivt i statsmedier och annan svensk press.
Svenskarnas uppfattning på totalen är därför en direkt spegling av den bild svenska medier propagerar, vilket då måste förstås som det allra största hotet mot demokratin, ett hot som mycket riktigt kommer inifrån. Utan en vid palett av informationskällor från när och fjärran erhåller man bara en uppfattning med ett givet raster och en given vinkling, och har då inte korrekt underlag för att ta ställning.
