Folkmördarstaten Israel anfaller Iran med en skur robotar samt mördar kallblodigt forskare och andra figurer. Och kommer i vanlig ordning undan med det, enligt den dubbla måttstock som alltid tillämpas av det förrädiska Väst. För inte «står» EU med Iran, och inte kommer väl några sanktionspaket mot Israel nu heller?
Det är alltså i sin ordning när Tel Aviv skickar missiler mot främmande land, men inte när Moskva gör det. Ändå är motivet för de båda operationerna identiska, nämligen att upprätthålla nationell säkerhet. Iranska människoliv är helt enkelt mindre värda än judiska, kanske till och med mindre värda än palestinska – vad är kvoten upp i nu? 1:200?
Av allt att döma passar människorättsförbrytarna på när man har ångan upp med den fullskaliga invasionen av och förintelsen i Gaza, och när förtroendet för den judiska apartheidstaten slår nytt all time low. Ett annat motiv är att Iran har slösat drönare och ammunition på konflikten i Ukraïna, och att miliserna i Hezbollah med flera för närvarande är kraftigt försvagade.
Men på samma sätt som Iran har hjälpt Ryssland, kan Moskva och andra komma att hjälpa Iran i nöden. Risken är överhängande att även stormakterna åter blir inblandade i eviga krig i Mellanöstern, just det som Donald Trump vill undvika.
Zhongnanhai är inte överdrivet förtjust i krig och oroliga tider, men den kinesiska ledningen kan ändå se utvecklingen positivt i strategisk mening, nämligen för att USA då med automatik måste lägga kraft på annat än Kina. Beijing kan då än en gång bida sin tid under radarn och därmed yttermera stärka sin position.
För Europa innebär dessa ständiga konflikter dock bara minusposter, eftersom det är vi som får dra lasset då människor flyr. Ändå «står» man ständigt på ockupationsmaktens sida, enligt någon märklig devis om att Israel har «rätt att existera» – det finns faktiskt ingen sådan rätt, och frågan är vad det ens betyder? Att Iran och Palestina inte får existera samtidigt?
En annan märklig hållning är att Iran inte får skaffa en bomb, men det får man visst, på samma sätt som en gång judestaten eller för den delen Pakistan och Nordkorea. Så som detta utvecklar sig finns det allt större skäl att sympatisera med Tehran, som länge har mobbats hårt av Väst, och man får därför ställa sitt hopp till att perserna kan ordna någon form av terrorbalans i regionen.
