Alice Teodorescu är en märklig figur, som under en tid gjorde ett starkt intryck som debattör, men sedermera visade sig vara första rangens kappvändare. Man kan förstå att även detta sköra klientel behöver inkomster och därför måste anpassa sig till arbetsköparens ideologiska preferenser, men det förtar då samtidigt helt och hållet personens i fråga politiska integritet.
I Teodorescus fall yttrade sig detta i att von oben anta ett kristdemokratiskt åsiktspaket när denna blev partiets representant i Bryssel. Fortsättningen visar att hon numera har tappat det fullständigt, bland annat genom att förespråka åsiktstvång som villkor för invandrares medborgarskap, nämligen angående Israels «rätt att existera».
Säkerligen går sådana populistiska tankevurpor hem hos ett visst klientel, men en sådan reform är faktiskt inte förenlig med demokrati. Exempelvis den svenska regeringsformen framhåller demokratins element i form av vissa grundläggande förutsättningar, som att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
I kapitlet om grundläggande fri- och rättigheter stipuleras vidare att ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.
Men det Teodorescu föreslår är alltså att dessa grundläggande fri- och rättigheter ska sättas ur spel för invandrare som vill erhålla medborgarskap, att de av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende, nämligen att erkänna «Israels rätt att existera».
De har då inte samma rättigheter som andra medborgare, födda i landet, som exempelvis undertecknad. Jag erkänner ingalunda Israels «rätt att existera», nämligen för att länder inte har några som helst sådana «rättigheter» i internationell lag, allra minst att «existera». Existensrätten kokar ned till militärt försvar och inget annat, vilket vi observerar i hur Palestinas «rätt att existera» kontinuerligt urholkas av den vedervärdiga skurkstaten Israel.
Däremot har individer rättigheter av sådant slag, och i en demokrati har individen särskilt rättighet att omhulda vilka åsikter och tankar man vill, exempelvis att judestaten inte har rätt att existera. Det Teodorescu föreslår är ett sluttande plan, en kokande groda i riktning mot andra former av politiskt tvång som inte har med demokrati att göra, men som utmärker diktaturen.
Nej, vi behöver inte ta hit mussarna, och det är både enklare, ärligare och mer demokratiskt att stoppa invandringen helt och hållet. Det finns ingen demokratisk eller annan rättighet att invandra till Sverige, men om man ändå tillåter sådan invandring är medborgarskapet ett och samma under samma fri- och rättigheter. Någon annan ordning är inte möjlig.
