I moderatregimens Sverige är det nu tonåringar som skjuter ihjäl tonåringar på löpande band. Minns att bara för halvannan månad sedan korkade man upp champagnen i Rosenbad i tron att man hade «knäckt gängen», men det var då redan givet att den låga frekvensen var en effekt av den stränga vintern.
Nu när våren gör entré vaknar buset i Orten till liv efter en lång vinterdvala, och då blir det ett slags ketchupeffekt av det hela. Ett praktfullt fyrverkeri som fullständigt pajar moderatjuntans valkampanj, eftersom man då gnider in detta misslyckande i fejan på Kristersson och hans gäng.
Ja, det är förstås inte det enda misslyckandet, utan ett i en ofattbar lång rad av falleringar, den ena värre än den andra. Men just gängkriminaliteten är det som Tidö-laget gick all in på, tilllsammans med den ännu icke utbyggda kärnkraften.
Sedan att inflationen har gröpt ur svenskarnas plånböcker och pension, och att tillväxten har darrat kring nollan i fyra år samtidigt som arbetslösheten har nått rekordhöjder – tvärtemot trenden i Europa – kan Kristersson rycka på axlarna åt, det har inte varit hans prioritet.
All in gick man för övrigt även på att skänka bort statskassan till det svarta hålet i Ukraïna, att ge bort över hundra miljarder till en av världens mest korrupta regimer i tron att det skulle ändra utgången på inbördeskriget. Pengar som faktiskt kunde ha gått till att bekämpa kriminaliteten och stimulera näringslivet.
Men inte ens alla pengar i världen kan avhjälpa grundproblemet med en korrupt poliskår, som alltjämt och fortfarande prioriterar att samla poäng i billiga mängdbrott, som att låta fem beväpnade konstaplar kontrollera körkort utanför Systembolaget, eller att låta Simon och hans sexköpsrotel dammsuga thaibodar och hårdspana på hotell i jakt på härdade brottslingar som bryter mot (s)tatens ideologiska doktriner (numera omfattande att flukta på Onlyfans, tack vare Strömmers sexualneurotiska regim).
En av regeringens uppgifter är att styra myndigheterna i önskad riktning. Detta har Strömmer och Tidö-regimen inte gjort, utan man har låtit det gamla S-laget bestå och inte i grunden förändrat organisationen. Därför har man dessa märkliga prioriteringar, och därför får man aldrig bukt med buset, eftersom man inte är där gängen är, utan i någon thaibod, eller på något hotell, eller vid någon vägkant för att trakassera Svensson.
Regeringen har också i uppgift att inför riksdagen föreslå lagar, men de som har presenterats är samtliga urvattnade kompromisser som har dragits i långbänk i det korporativistiska (fascistiska) systemet med femtielva tusen feministorganistioner och andra «remissinstanser» i vad man tror är Oxenstiernas tradition, men som mest liknar sovjetmässig byråkrati.
Inte för att man ska sätta något hopp till den rödgröna oppositionen i detta avseende, men faktum är att vi för ett ögonblick faktiskt trodde på Tidös ambitioner. Nu visar det sig att man bara har förvaltat Sossesverige och inte gjort ett jota i någon riktning, och att man har misslyckats lika katastrofalt som Ygeman och hans gäng. Det enda man har åstadkommit är att yttermera beskära Svenssons friheter, medan buset alltjämt är at large.