Efter hot om invasion och andra otillbörliga påtryckningar föreligger nu under gevärspipans hot ett «avtal» mellan å ena sidan den amerikanska skurkstaten och den andra Danmark och Grönland. Ett sådant avtal under tvångsmässiga former kan emellertid inte vara värt ett skvatt i internationell rätt.
Skurkpresidenten själv hävdar att USA omedelbart ska påbörja en kraftig expansion av sin militära närvaro på ön, och att avtalet ger Washington veto över andra makters inflytande och investeringar i den danska kolonin. Andra hävdar att avtalet kräver parlamentariskt godkännande i respektive länder.
Skrälingarna på Grönland menar att man har fått gehör för sina krav om självbestämmande och erkännande av den grönländska befolkningen, men det är nog inte mycket till självbestämmande om Godthåb måste fråga USA varje gång ett kinesiskt konglomerat vill åta sig ett gruvprospekt på ön.
Den forna danska kolonin har därmed blivit ett amerikanskt protektorat, samtidigt som Danmark i stort i än högre grad än tidigare blir ett amerikanskt lydrike. Man låtsas i København ha vunnit en seger, men det är bara i jämförelse med alternativet.
I praktiken kommer USA därför att ockupera Grönland och ytterst att kontrollera viktigare skeenden på ön, och «avtalet» är därmed av samma snitt som det som gäller mellan USA och Venezuela, vilket också undertecknades medelst fysiskt våld och hot om invasion. Omvärlden ska inte respektera sådana «avtal», eftersom de inte har ingåtts frivilligt, utan under hot och tvång.
