Kategorier
Liberalism Politik

Regimer kommer och går, sossesamhället består

Regimen Kristersson är nu så rökt den kan bli, då lyftet för det illiberala Folkpartiet helt har uteblivit. Det etatistiska förbudspartiet dansar alltjämt kring 2.0 %, en nivå som inte kommer att medge moderata eller andra stödröster. Folkpartiet försvinner därmed från rikspolitiken, och Tidöregimen störtas.

Det är vad statstelevisionens opinionsundersökning ger vid handen. I mandat räknat erhåller det vänsterkommunistiska blocket 196, medan den högra motsvarigheten blott räknar 153, en betryggande majoritet.

Man kan invända att Anderssonskan ändå inte kommer att kunna bilda en majoritetsregering, eftersom agrarer och kommunister inte vill sitta i samma sandlåda. Men sosseriet har stor vana att regera i minoritet, och kommer att göra så även denna gång.

Tanken att Meernosh skulle fälla en rödgrön regering och därmed orsaka nyval finns nämligen inte på kartan denna gång heller, utan Kamrat fyra procent viker alltid ned sig från sina «ultimativa» krav om ministerposter. Centern har redan deklarerat att man kommer att ta ställning för Maggan.

Frågan är då hur det kunde gå så här. Svar som har givits tidigare tar fasta på att Tidöregimen har försummat rikets styrelse, i själva verket misskött den, för att istället leka geopolitiska spel i Ukraïna. Arbetslösheten har rakat i höjden, tvärtemot utvecklingen i övriga Europa. Man lovade att sänka elskatten, men höjde den istället tre gånger. Så där håller det på.

Men man kan också se det i ett bredare och allmännare perspektiv, i vilket moderatjuntan blott har förvaltat det befintliga sossesamhället istället för att riva det och bygga nytt. Det visar sig att moderater alltid har gjort så, att konservera det befintliga istället för att reformera.

När sossarna väl har infört något system eller instrument i den svenska politiken, är det alltså så att Moderaterna och dess satelliter småningom erkänner dessa system och instrument som «sund» politik, som man försvarar med näbbar och klor, även om man inledningsvis tog parti emot.

Ta som exempel sexköpslagen, som flera partier motarbetade när Segelström (S) och övriga radikalfeminister var i färd med att etablera juridiken. När Moderaterna väl hamnade i regeringsställning hade man vänt på en femöring, utan att meddela sina väljare detta.

Numera har samtliga partier utan undantag formuleringar i sina partiprogram om sexköpslagens förträfflighet och en vilja att sprida denna dynga till hela EU och världen utanför, med radikalfeministiska formuleringar om «mäns våld mot kvinnor» och dylikt sossegods. Man har tagit till sig den socialdemokratiska politiken, som om den vore den egna.

Men då bekräftar man bara, om än i efterhand, att Socialdemokraternas politik är den bästa. Och om det visar sig att Socialdemokraternas politik är den bästa, så kan man väl lika gärna låta Socialdemokraterna regera för evigt, som fordom?

Om vi alltså fortsatt ska ha sossepolitik, är det därför lika bra att sossarna får regera i ensamt majestät med sina rödgröna satelliter. Om borgarna mot all förmodan skulle komma på andra tankar inför valet 2042, eller vad det nu kan bli, så får man väl ta ställning till det då.

Borgarpartierna har då att avsiktsförklara att man vid seger omedelbart och utan dröjsmål ämnar riva Folkhemmet med dess Systembolag, sexköpslag och hela sossefaderullan, och i dess ställe införa en modern liberal sekulär demokrati. I annat fall har man så att säga inget att göra i svensk politik, man är då helt obehövlig, på samma sätt som Folkpartiet.

Vänsterkommunistisk seger förväntas i september.