Man beräknar att ungefär hundra tusen så kallade «papperslösa» element driver omkring i det svenska samhället, figurer som inte återfinns i de officiella rullorna men ändå åtnjuter välfärdens frukter och lite till, som tidigare gratis tandvård och annat som inte ens tillkommer det svenska folk.
Bland detta skuggklientel finns även en rad kriminella element som fördriver sin tid i köpcentra och på gator och torg, och där bidrar till att destabilisera samhället och göra tillvaron otrygg för befolkningen. Andra utnyttjas som slavar på den svarta arbetsmarknaden, och verkar därmed lönehämmande samt bidrar till den allmänna korruptionen i det fallfärdiga svenska rucklet.
Tidölaget har haft för avsikt att komma tillrätta med detta rödgröna haveri, bland annat genom att införa anmälningsplikt bland anställda i den offentliga sektorn. Men när utredaren nu sent omsider och långt om länge presenterar sitt förslag undantas precis de grupper som kan göra skillnad, som lärare och vårdpersonal, och reformen blir därmed urvattnad intill meningslöshet.
Detta för att berörda yrkesgrupper har protesterat mot förslaget, som om de hade något att säga till om i ärendet. De ska utföra de uppgifter de åläggs, eller söka sig till ett annat yrke. Arbetar man för det offentliga, ska man ha det offentligas bästa för ögonen, och inte ha en personlig agenda.
Det visar sig föga förvånande att frågan polariserar könen, och att det främst är kvinnor som ömmar för de papperslösa elementen. Kvinnor är fan dumma i huvudet, eftersom de inte tycks förstå de elementära samband som här föreligger, och vilka mekanismer som borgar för trygghet, ordning och reda i samhället.
Kärringarna får väl rösta rödgrönt då, om de inte redan gör det, för att få gehör för sina politiska idéer. Nu är det emellertid en annan regim som styr, och det är dess lag som gäller. Eller borde gälla, ty det är uppenbart att handlingsförlamningen aldrig släpper.
Varför överhuvudtaget tillsätta en utredning, om den ändå landar i mer eller mindre status quo? Man kunde från dag ett ha påbörjat den lika meningslösa remissrundan bland statskyrkan och diverse feministiska grupper, för att sedan göra slag i saken och klubba lagen i riksdagen.
Om det inte vore för Folkpartiet, vill säga, som fortsätter att sabotera, och som är den egentliga bromsklossen i Tidölaget. I detta dårparti vill man tydligen bibevara detta skuggsamhälle, upprätthålla den svarta arbetsmarknaden samt uppmuntra till fortsatt kriminalitet bland unga nordafrikaner som driver omkring i samhället, individer som inte har här att göra.
Folkpartisterna hoppas säkert att man kan vinna lite tid innan det rödgröna packet tar tillbaka makten, varvid en ny lagvidrig «amnesti» kan klubbas för klientelet i fråga. Men den större frågan är vad detta parti har i den nuvarande regeringen att göra, och varför man inte kastar ut dem. Man kan säkert finna majoriteter på annat sätt.
