USA är inte längre den «fria världens ledare», enligt folkpartibimbon Jerneck vid den notoriska tabloidens ledarredaktion. Istället menar hon nu att det är en ickehjärnare att vi måste «minska beroendet av underrättelsesamarbete med USA», och att «männen» i den amerikanska administrationen under Trump hatar oss européer.
Det gör ont när både knoppar och illusioner brister, och här har vi just ett sådant fall där man på sina håll hastigt tvingas omvärdera sin världsbild. Man har kommit underfund med att USA inte är det man länge har trott, eller snarare har inbillats att tro, utan en entitet som alltid är sig själv närmast.
Aversionen mot Europa är mer uttalad i Trumps gäng, men den finns även bland demokrater och mer polerade republikaner, även om den sällan uttrycks öppet. Europa har alltid haft en instrumental betydelse för USA, en marionett att nyttja för en rad olika ändamål, snarare än den befängda tanken att vi skulle vara jämlika parter i ett värdegrundsbaserat förhållande.
Vi luttrade som sedan länge har en mer avvaktande och realistisk inställning till USA än de gängse Nato-runkarna är därför inte så överraskade över den förhandenvarande utvecklingen, och den föranleder inte heller några positionsförändringar. Nej, USA hatar inte européer, men man ser ned på det europeiska tillståndet med dess många märkliga egenheter, och ifrågasätter varför man ska dra det ekonomiska lasset för europeisk säkerhet under sådana omständigheter.
Faktum är att en minoritet bland oss ser mer positivt på denna utveckling, då den kan leda till europeisk frigörelse från USA, inte bara att «minska beroendet av underrättelsesamarbete med USA», utan i största allmänhet stå fri från amerikansk överhöghet. Ett självständigt Europa med en mer kusinartad relation till USA är härvidlag att föredra än ett fiktivt konvenansäktenskap.
Ett Europa som inte lägger alla ägg i den amerikanska korgen vare sig i fråga om säkerhet eller kultur, utan fördelar riskerna mot omvärlden och hedgar för alla eventualiteter. Ett Europa som utan övermaga moraliska pekpinnar frihandlar med Kina, Indien och Afrika för att kontrollera amerikanskt tyranni och underhålla global frihandel, ett Europa som bantar ned sig och gör sig mer agilt i förhållande till omvärlden.
USA-fanatikerna har ännu att inse faktum, att polycentrismen inte bara är förhandenvarande utan nu befästs med amerikansk isolationism; att Europa måste stå på egna ben, och att vi inte riktigt har den där styrkan som vi gärna tror att vi har; att vi måste skärpa till oss och sluta vara så kaxiga, i alla fall om vi ska spela någon som helst roll i framtiden.
