Så här ett par timmar före tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur känns det föga upplyftande att än en gång ha fel genom att tippa på Can Xue som pristagare, särskilt som nog inte ens Akademien är så oförutsägbar att man skulle ge priset till en asiatisk kvinna två år i rad. Men man kan naturligtvis ha fel även i det avseendet, och det har jag så gärna.
Då är oddsen betydligt fördelaktigare för att utesluta pristagare, givet att det finns betydligt fler möjligheter att pricka fel. Så låt mig därför sticka ut hakan och chocka alla som tror att Donald Trump kommer att annonseras under morgondagen som fredpristagare, inte minst den store fredspresidenten själv, vars megalomani verkar ha tilltagit markant under senare tid.
Den norske Nobelkomité är visserligen ökänd för att emellanåt tillkännage helt skogstokiga pristagare, och bland sådana återfinns även amerikanska presidenter. Exempelvis Barack Obama fick priset för att han inte var Dubya Bush, under en förtida förhoppning om att återställa världen i bättre skick efter «kriget mot terrorn». Obama kom sedermera att bli den meste krigspresident, under vars mandatperiod fler amerikanska bomber fälldes än under den tidigare historien, och just den förhoppningen kom därför ganska fort på skam.
Och även om priset ofta går till en västlig president eller en östlig dissident, så är det vanligen demokratiska amerikanska presidenter som brukar komma i fråga, som Obama (2009), Al Gore (vice, 2009), Carter (2002) och Wilson (1919). Undantaget är Roosevelt (1906), men då var också rollerna mellan de båda amerikanska partierna i princip omkastade.
Trump är inte bara republikan, utan företräder en tämligen extrem gren av det republikanska trädet i och med sin Maga-rörelse och flörten med mer högerradikala element. Han är universellt illa omtyckt, och man kan föreställa sig att det inte minst gäller i Nobelkommittén. Bara på den grunden kan man enkelt utesluta honom som kandidat.
Hans kandidatur har nog inte heller underlättats av att bedriva orättfärdigt handelskrig mot hela världen, inte heller att kränka Venezuelas luftrum eller att anställa utomrättsliga mord på förmodade knarkkurirer till havs. Får han månne pluspoäng av att hota Danmark med att ta Grönland med våld? Eller att öka nivån på Natoländernas försvarsbudget med 150 %? Det är ju det här med …afskaffande eller minskning af stående arméer i Nobels testamente som är den springande punkten.
Troligen är det inte heller till hans fördel att han dirigerar militären till amerikanska städer för att röja upp bland hemlösa fentanylmissbrukare och våldsamma vänsterdemonstranter, utan att någon har begärt sådan assistens. Sådana manövrar luktar mer latinamerikansk militärdiktatur än fredlig västlig demokrati. Och det där med att dra sig ur Parisavtalet och WHO gillar man definitivt inte i Nobelkommittén.
The Donald har visserligen en ambition att dana fred i världen, men det räcker nog inte; den delar han nämligen med cirkus åtta miljarder andra människor. Hans plan på att snabbt få ett avslut på kriget i Ukraïna har inte infriats, och hans stöd till den israeliska folkmördarstatens genocid i Gaza lär inte hjälpa till i att uppfylla hans grandiosa självbild med en medalj i Oslo.
Ändå finns US-presidenten bland toppkandidaterna bland spelbolag, sammanvägt på andra plats efter en sudansk humanitär organisation, men före sådana figurer som Voldemort Zelenskyj, Läkare utan gränser och Röda korset. Så kan det bara bli om en stor andel faktiskt sätter sina pengar på Trump, vilket då är liktydigt med att hans anhängare är lika övertygade om presidentens meriter som han själv.
Oddsen speglar alltså inte verkliga chanser, utan är bara en illustration om hur pengaflödena går. Det gäller även i spel i sport och andra företeelser, och det är i sådana diskrepanser den luttrade spelaren kan tjäna en hacka. Särskilt då om man ser höga odds för en outsider, men här har vi ju faktiskt motsatsen.
Nej, det blir naturligtvis inget fredspris för Trump, utan det får faktiskt bli en «stor förolämpning mot Amerika» på fredag genom att någon annan utses. Världen är visserligen väldigt galen nu, men någon måtta får det ändå vara på tokigheterna. Även för den norske Nobelkomité.
