Jimmie vill etablera brottsprovokation i lagstiftningen i syfte att komma åt övergrepp mot barn, och därtill även brännmärka sådana förövare för livet. Se där ett populistiskt utspel som går hem i stugorna, och det är naturligtvis så man alltid förfar när man vill implementera fascistiska lagar, att motivera med barns väl och ve.
Men på samma sätt som Ebbas burqaförbud inte överlever en prövning i Europadomstolen, medger Europakonventionen inte brottsprovokation som metod. Ändamålet helgar inte medlen, och brottsprovokation är därför inte förenligt med den liberala demokratins krav om rättssäkerhet.
Småningom kommer en sådan lag dessutom att vidgas enligt den naturlag vi kallar ändamålsglidning. Det sker alltid och utan undantag, och Åkesson antyder i sitt utspel faktiskt att så är fallet. Tillfället gör tjuven är ett vedertaget begrepp inom ramen för brottsprevention, och brottsprovokation skulle då i ett slag vända upp och ned på den ordning som föreskriver att miljön ska minimera sådan frestelse.
Även tanken på att «brännmärka» människor för livet är hämtad ur kollektivismens illaluktande soptunna. När de ädla motiven småningom ska omsättas i praktisk verklighet visar det sig nämligen gå alldeles fel, som när tonåringar i USA blir «brännmärkta» som «sexual offenders» för resten av livet, enbart för att de råkade bedriva «texting» med jämnåriga men på fel sida någon godtycklig och vanligen helt rubbad «gräns» i åldersskillnad.
Med Tidöregimens sänkta åldersgräns för utdömande av straff ser vi då en ordning där trettonåringar är straffmyndiga men inte byxmyndiga, och rent hypotetiskt skulle kunna skaka galler för att ha delat nakenbilder med någon tolv- eller fjortonåring (eller hur «gränserna» nu ter sig). En sådan ordning gör nog inte samhället bättre och säkrare, utan bara mer fascistiskt.
Pedofilerna då? De kommer man nog inte heller åt med den typen av lagar, annat än den mest lågt hängande frukten, eftersom beteendet från början inte är rationellt. Det är därför den så kallade Dumpen ideligen hittar nya förövare, för att riskbenägenheten är stor i detta klientel. Åkessons förslag är i praktiken att förstatliga Dumpens tveksamma verksamhet, när det rätta i stället vore att lägga ned den sortens illegala civila brottsprovokation.
Förövare av den typen får man komma åt genom traditionell spaning och elektronisk övervakning, och förslagsvis kunde man då frigöra resurser från moralpolisens intensiva bevakning av thaibodar och annan sexhandel i frivillighetens namn, för att istället hantera övergreppsproblematiken. Men då måste man alltså först sluta tramsa med Onlyfans och sådant, och det är inte troligt att det sedlighetsivrande pästerskapet i Tidölaget skulle göra en sådan liberal sväng.
