Man kunde tycka att den som presterar bäst också ska skörda frukterna, men så är numera sällan fallet. Det socialistiska folkhem som för närvarande förvaltas av Kristerssons letargiska moderatregim har istället andra och «högre» målsättningar, som att «jämna ut» med kvotering och andra slags instrument från den radikala vänstern.
Tag som exempel Handelshögskolan, som närde misstankar om att den urusla svenska skolan mest producerade glädjebetyg och på förekommen anledning införde poäng på högskoleprovet som kompletterande meritkrav. Noga räknat krävdes 1.25 poäng på sagda prov, vars poängskala sträcker sig mellan 0.00 och 2.00, med medel kring 0.90 poäng.
Emellertid fick denna reform effekter på könsfördelningen bland de antagna, då andelen kvinnor sjönk från 39 % till 29 %, det vill säga en minskning med 10 %e eller 25 %. «Mångfalden» drabbades således, varför man helt sonika tog bort det nya extrakravet.
Enligt tillgänglig statistik når ungefär en sjundedel (14 %) av kandidater målet om 1.25 poäng, men bland dem finns alltså inte de i betyg räknat toppresterande så kallade «duktiga» flickorna från gymnasiet i förväntad proportion. Detta bekräftar i praktiken att det rör sig om glädjebetyg, och att tjejer därmed gynnas otillbörligt i skolundervisningen.
Det är nu inte bara det täcka könet som erfar sådan behandling, utan även stora sjok av den invandrade populasen. Man ser enkelt detta genom att kommuner och andra förvaltningar helt enkelt undantar krav om CV för segmentet i fråga, med resultat att myndigheter som Arbetsförmedlingen och liknande kryllar av personer med exotiska namn och högst bristfälliga kunskaper i svenska språket.
Även den statliga regimtelevisionen skyltar ofta kokett med denna typ av kvoteringssocialism när man låter någon «nyanländ» producera «reportage» på så bruten svenska att inslaget måste textas. Statstelevisionen säger sig ha i uppdrag att «spegla hela Sverige», vilket i dess optik tycks innebära att icke kvalificerade ska tränga undan kvalificerade för att uppnå denna «mångfald».
Kollektivismens fula anlete visar sig här, då man söker uppnå något slags samhälleligt ideal i medelvärde, på bekostnad av den enskilda individen. Den individ som har studerat hårt och haft stora ambitioner, men som får se sig bortsorterad för att han har fel slags «kulturell kompetens» i form av vit hudfärg eller behärskar modersmålet. 1.63 på högskoleprovet? Sorry, men brudarna går ändå före när den socialistiska utopin ska byggas!
