Fredsförhandlingarna förs mellan USA och Ryssland om den pjäs som Ukraïna utgör i detta skuggkrig. Europeiska unionen är däremot en NPC, vars verklighetsfrämmande hållning mest är ett hinder mot en fredsuppgörelse. Icke desto mindre för Europa ett eget slags krig gentemot Moskva, vilket komplicerar situationen yttermera.
Detta krig består dels i omfattande «sanktioner», ett vapen som bara kan nyttjas efter beslut i Förenta nationerna. I annat fall strider det mot internationell rätt. Det gör också konfiskering av annan stats egendom, ett instrument som Bryssel har uttryckt sig vara villig att använda.
Ryssland har världens fjärde största valutareserv efter Kina, Japan och Schweiz, omfattande närmare 750 miljarder dollar i värde. Av dessa har Väst illegalt «frusit» 300 miljarder dollar, vars ränta man har nyttjat för att köpa vapen till Ukraïna. Nu dröjer sig saken istället om att stjäla de ryska tillgångarna för att använda till Ukraïnas återuppbyggnad.
För Moskvas vidkommande skulle en sådan åtgärd utgöra en direkt krigsförklaring, och det skulle i ett slag trappa upp konflikten och äventyra freden i hela Europa. Det skulle även resultera i att andra länder drar tillbaka sina tillgångar från europeiska institutioner, och att eurons roll som världens andra reservvaluta äventyras. Eurons nuvarande andel om 20 % skulle omedelbart krympa till 5–10 %.
EU är numera en postindustriell marknad utan vare sig energi- eller råvarutillgångar, med finansiella tjänster som enda egentliga inkomstkälla. När omvärlden sviker även detta finansiella pyramidspel, har Europa inte längre några livlinor kvar, utan sjunker som en sten mot bottnen.
Det är främst Kina och Indien som skulle återkalla gräddan av sina tillgångar för att placera i säkrare valv än i Belgien, eftersom de båda länderna skulle kunna stå näst i tur att drabbas av Bryssels galenskaper. De båda importerar som bekant olja och gas från Ryssland, och anser sig inte ha något att göra med det ryska inbördeskriget.
Väst har redan hotat med sanktionsvapnet, och om man väl har brutit principen om att inte appropriera andra staters egendom är steget därefter inte långt till att använda detta instrument även mot andra makter. Därmed rubbas Europas finansiella trovärdighet, och kapitalet flyr till säkrare hamn. Vinnare är av allt att döma USA och Kina.
Vad Europa egentligen vill är inte gott att veta, men de galna fruntimren i Bryssel vill uppenbarligen inte ha fred, utan söker aktivt kriget och dess konsekvenser. Man vill inte heller ha tillväxt, utan arbetar frenetiskt på att sänka den egna kontinenten för ett ändamål som inte angår EU-medborgarna – Ukraïna är inte medlem i vare sig EU eller Nato, utan en korrupt valautokrati vars förhållande till Ryssland inte är en omedelbar angelägenhet för Bryssel eller europeiska huvudstäder.
Ukraïnas återuppbyggnad är ett element som måste delibereras i fredsförhandlingarna och ingå i ett slutgiltigt fredsfördrag. EU söker här alltså diktera ett fredsvillkor utanför dessa förhandlingar, vilket rätteligen bara kan förstås som sabotage av fredsprocessen, därtill av en aktris som inte sitter vid bordet. Det är att leka med elden.
