Usonierna har lanserat en ny nationell säkerhetsstrategi, i vilken man först berömmer presidenten för att ha genomfört de, ahem, viktigaste reformerna i världshistorien, för att sedermera dagdrömma sig bort i en essä om hur det borde vara, men faktiskt inte är. Icke desto mindre är dokumentet en fingervisning om vart vi är på väg.
Washington kan i vart fall hävda att man har en vision om framtiden, vilket europeiska politiker knappast har, allra minst svenska korporativistiska politruker som käbblar om petitesser och ingenting alls. USA vill således bevara sin teknologiska och kulturella dominans samt förbli den förhärskande militärmakten i världen. Man vill även «återindustrialisera» för att utmana Beijing, vilket är en mer dåraktig ambition.
I vilket fall som helst har man identifierat energi, vetenskap och teknik som de primära element man måste behärska för att bevara sin hegemoniska ställning, tillsammans med mjuk makt i form av politiskt korrekta hollywoodfilmer och strömlinjeformad muzak à la Taylor Swift. Här blir man dock kraftigt utmanad inte bara av Kina, utan av Östasien i stort, vars kulturella avtryck är statt i kontinuerligt ökande.
Kina pekas ut som den allvarligaste konkurrenten, och man upprepar sin hållning om att kontrollera första ökedjan med Taiwan samt att utöva inflytande i Sydkinesiska sjön och den «indo-pacifiska» regionen i stort. Här begär man större ansvar från omgivande nationer, som de ockuperade Sydkorea och Japan, att bistå med militära medel för att hålla Kina i bojor. Man har förvisso en tydlig önskan om att bli utsparkad för gott.
Men det är skrivningarna om Europa som mest drar till sig uppmärksamheten, en kontinent man beskriver som mer eller mindre döende. Europa har inte bara tappat sin globala andel av BNP från 25 % till 14 % sedan 1990, utan till yttermera visso fastnat i vad usonierna kallar regulatory suffocation. Tänk plastkorkar och så.
Om Europa inte bryter den negativa trenden med överdriven byråkrati, massinvandring, «värdegrundsarbete», censur och annat förtryck, så kommer kontinenten att förvandlas till oigenkännlighet inom tjugo år samt för gott förlora sin europeiska identitet, menar Vita huset. Framförallt är förhållandet till Ryssland problematiskt, enligt rapporten, då Europas fixering vid Ukraïna enbart har negativa konsekvenser.
Europa skulle behöva en stor dos «Europe first» i lån av Trump, en president som visserligen är lite bakom flötet, men vars grundläggande idéer är sunda. Europa måste således göra något åt sitt energiberoende, då (stabil) energi är den absoluta förutsättningen för civilisatorisk framgång. Europas energikris gör att EU halkar efter både Kina och USA, och det i snabbt och accelererande tempo.
Europa måste även släppa sin förbannade «värdegrund» och sin fixering vid social ingenjörskonst i syfte att domptera EU-medborgarna att godta de mest besynnerliga uppfattningar från Bryssel. Det fria ordet måste uppgraderas rejält, medan politiker har att börja arbeta med de hårda frågorna kring energi, ekonomi och innovation.
Massinvandringen har kommit till vägs ände, som Trump-regimen mycket riktigt påpekar. Europa måste ta lärdom och inte bara strypa tillflödet utan även vrida på kranen i motsatt riktning. Bryssel måste visa med hela handen var Afrika, Mellanöstern och Centralasien ligger, på det att repatrieringen kan påbörjas.
Europa har på senare tid blivit en eftersläntrare, som försöker kopiera näringar där Kina dominerar. Det fungerar inte, vilket märkliga experiment som Northvolt visar. Något annat som inte fungerar är protektionism, det vill säga att skydda medelmåttiga europeiska tillverkare medelst handelstullar gentemot Kina, ty det ger bara en ytterligare tidsfrist.
Europa måste börja premiera innovation och entreprenörskap, istället för att skatta och reglera skiten ur talanger. Europa måste börja tillåta det fria ordet, oavsett källa och andra parametrar, istället för att censurera och strypa debatten. Europa måste börja verka för Europa och dess medborgare, istället för att straffa och prygla dem för deras åsikter, känslor och uppfattningar. Annars går Europa under.