Europeiska ledare har haft en konferens under vilken man har diskuterat villkoren för fred i Ukraïna. Bland annat har man enats om att leda en multinationell styrka som ska säkra Ukraïnas territorium, samtidigt som en stående armé om inte färre än 800 000 man ska byggas för frusna ryska medel.
Problemet är bara att det är en ickebörjare i fredssamtalen, i vilka Europa överhuvudtaget inte ens är delaktigt. Merz, Kristersson och gänget är i själva verket lallande pajasar, NPC:er som låtsas vara statsmän av betydelse, när de mest irriterar den verkliga fredsprocess som pågår under amerikansk och rysk ledning.
Ty man visar då än en gång att man inte har förstått grundproblematiken kring det ryska inbördeskriget, nämligen Natos östexpansion och kringskärningen av Rysslands säkerhet. Europeisk trupp i Ukraïna är i det avseendet liktydigt med att landet plockas in i Nato, en ambition Bryssel tycks vägra ge upp.
Moskva kan aldrig godta en sådan lösning, och naturligtvis inte heller att Europa nallar dess tillgångar. Det skulle av Kreml tolkas som en krigshandling, och skulle därmed knappast bidra till fred i Europa. von der Liar och gänget drömmer i vanlig ordning om saker som inte är kompatibla med verkligheten.
Renons på verklighetsanknytning är även tanken om att det svårt sargade Ukraïna ska kunna hålla en armé lika stor som Polens, Tysklands, Frankrikes, Italiens och Storbritanniens tillsammans, när man samtidigt har ett enormt behov av återuppbyggnad och har skuldsatt sig för hundra år framåt. Det är en ekvation som inte går ihop, och det är väl därför man funderar på att äventyra Europas finansiella trovärdighet genom att beslagta ryska medborgares tillgångar.
Det man ska ta fasta på är istället krigets bevekelsegrunder. Kriget hade aldrig behövt bryta ut överhuvudtaget om Ukraïna av europeiska ledare inte hade invaggats i falskt hopp om undsättning, och om Kiev hade lagt ned sina planer på att ansluta till Nato.
Den ukraïnska rumpstaten måste alltså bli en neutral buffertzon som inte kan tillåtas ingå i en försvarspakt, och de territorier Kiev har förlorat kan man naturligtvis inte få tillbaka. De måste istället erkännas som ryska av internationella organ, inte minst FN. Någon annan lösning är faktiskt inte möjlig, givet situationen på slagfältet och Kievs ekonomiska situation. Zelenskyj har fortfarande inga kort på hand, annat än yviga dagdrömmar från europeiskt håll.
I den mån en internationell styrka ska upprätthålla freden, måste en sådan bestå och ledas av nationer som inte är delaktiga i kriget, det vill säga utomeuropeiska och ickevästliga länder. Kina, Indien och länder i Centralasien skulle kunna bli aktuella, kanske även sydamerikanska länder som Brasilien. Europas enda roll skulle väl i ett sådant scenario vara att skjuta till pengar, det enda man har visat sig duglig till under detta krig.