Faller den hierokratiska regimen i Tehran efter snart ett halvsekel av styre under islamisk republik, eller ska ayatollorna överleva ännu en kris? Mer intressant är möjligen vad som kommer efter, om Iran i så fall åter ska styras av en västlig marionett som Reza Pahlavi, den forne shahens son, eller om en självständig sekulär och demokratisk regim kan manifesteras och småningom vinna makten.
Det är och förblir dock en fråga för och enbart för perserna att i enlighet med folkrätten välja sin fortsatta färdriktning, och Väst och andra aktörer bör hålla sig borta ur denna process, på samma sätt som vi inte önskar iransk inblandning i vår politik. Det är endast så som en stabil och legitim regim kan ta vid, och för vårt vidkommande kan inget annat göras än att stå vid sidan av och hoppas på bästa möjliga utfall.
Ty uppenbart är att ingen i Väst stödjer eller sympatiserar med prästerskapet och dess brutala regim, och vi önskar inget hellre än att friheten åter ska prägla Persien och att de i huvudduk fängslade kvinnorna åter ska sprida sin omvittnade persiska skönhet över världen. Iran hör egentligen till vår kulturella sfär, i såväl språk som andra uttryck.
Samtidigt är det ingen tvekan om att bevekelsegrunderna till protesterna inte är den hierokratiska ordningen så mycket som ekonomisk kris orsakad av västliga sanktioner och andra externa orsaker. Det är så Väst i allt högre utsträckning missbrukar sin i och för sig falnande styrka, att medelst institutioner och andra medel obstruera entiteter man tycker illa vara om.
Av det skälet är man i Iran ofta lika fientligt inställda till EU och USA som till ärkefienden Israel och det egna shiitiska styret, vilket är huvudorsaken till att en västvänlig marionett aldrig kan godtas av en majoritet av iranier. Om Pahlavi ändå bärs upp som tänkbar potentat, är det för att man saknar alternativ, eftersom rörelsen i stort saknar ett ledargarnityr och mest ägnar sig åt spontana protester.
En sådan kompromiss måste då utformas så att Pahlavi inte ersätter den forna diktaturen med en ny, det vill säga hans roll är enbart att agera ställföreträdande shah till dess att man har mejslat ut en demokratisk struktur och ordning samt hållit allmänna val med inhemska kandidater. Först då kan man känna hopp om att Iran är på väg in i värmen och den moderna världen.