Naturligtvis är det Donald Trump som ligger bakom USA:s drastiskt minskade mjuka makt, i det att han istället utnyttjar supermaktens hårda makt genom att idka handelskrig mot hela världen, hota allierade med att annektera territorium samt kidnappa statsöverhuvuden och mörda nationers hela ledargarnityr. Det hjälper inte heller att han är helt oresonlig på alla sätt och vis.
Samtidigt går främsta konkurrenten Kina i den andra riktningen, efter några år med sjunkande siffror i kölvattnet av vargkrigardiplomati och diverse västfabricerade påfund som «folkmordet» i Xinjiang och de NED-finansierade protesterna i Hongkong. Folk i allmänhet ser i Kina en oerhört stabil regim med en statsman Xi som står stadigt på fötterna, ett land som inte drar ut i krig i tid och otid och inte heller hotar världen med det ena eller det andra, förutom i rent självförsvar.
Kina har också en stadigt mer positiv image i form av kvalitetsprodukter i allt från trolldockor som Labubu till elbilar som BYD och telefoner som Xiaomi. Förr sade man att USA uppfinner, EU reglerar och Kina kopierar, men numera leder Kina innovationen i alla led, från antal patent och forskarrapporter till faktiska resultat i allt fler akademiska discipliner, i rymdforskning med mera. Allt sådant bidrar till att stärka Kinas mjuka makt.
USA leder visserligen alltjämt i sådant som personliga friheter, och ingen i Väst är väl särskilt övetygad om Kinas politiska system som sådant. Men givet hur Trump far runt i världen är USA:s enda kvarvarande fördel kanske snart ett minne blott, och det säger i så fall inte litet.
Resultaten är från en undersökning i Pew researchs regi, omfattande trettiosex länder. Medianen ligger på 46 % för positiv syn på Kina, men bara 36 % för USA, en ordning som inte har gällt på över tjugo år.
Till och med i länder som Sverige, där kinahatet är institutionaliserat bland mediehus och i politiken, har Kina numera ett försprång om åtta procentenheter. Det är enbart i Kinas omedelbara grannskap, i de USA-allierade (alternativt -ockuperade) Japan, Sydkorea och Filippinerna, som USA alltjämt har en klar fördel, samt förstås i Israel.
Samma förhållande gäller för övrigt intrycket av respektive lands ledarfigur, Donald Trump och Xi Jinping. I Sverige håller fler än dubbelt så många Xi framför Trump i förtroende, och ungefär samma förhållande gäller i de flesta europeiska stater. Inte så konstigt, då Nalle Puh egentligen är en oförarglig figur som inte gör stort väsen av sin egen persona.
Måhända studsar USA upp igen när Trumps tid på tronen är över – om det sker efter allmänna val eller genom döden – men samtidigt lär Kinas uppåtkurva fortsätta i takt med att landet påverkar världen med mjuk makt i olika former, inte minst produkter och kunskap. Det är ändå sådan mjuk makt som USA tidigare nyttjade för att knyta till sig länders förtroende, medan man nu istället satsar allt på hård makt för att bevara det man kan av sina privilegier.
