Amerikanska skurkregimen fortsätter med sin globala «economic coercion» mot världens alla länder, trots utslag i domstol om att den ekonomiska krigföringen är olaglig utan stöd i kongressen. Bland annat råder nu fullt handelskrig med Kanada, som nog bör bredda sitt samarbete med Kina och Europa om man vill överleva ett utpressningskrig mot sin enda landgranne.
Med tanke på att mellanårsval står för dörren i början av november är det emellertid ett riskabelt företag, då angränsande stater som Washington, Montana, North Dakota, Minnesota, Wisconsin med flera kanske inte är överdrivet förtjusta i att se sin handel med Kanada reduceras. Man lär alltså välja demokratiskt, vilket då försämrar Trumps mandat i representanthuset – utan stöd i kongressen är han en lam anka.
Än mer allvarligt är amerikanska skurkregimens ekonomiska atombomb mot Iran, ett löfte om att utfärda sanktioner och avknoppa från dollarsystemet alla aktörer som fortsätter att handla med Iran. Ekonomisk utpressning är USA:s modus operandi, och den enda metod som står till buds när man inte kan kriga sig till seger mot Tehran.
Handelsminister Scott Bessent säger samtidigt att man inte vill kullkasta det globala finansiella systemet, men den utsagan är inte kompatibel med hoten. Irans inkomster kommer nämligen huvudsakligen från Kina, som köper åttio procent av Irans olja.
Zhongnanhai har redan meddelat att man inte tänker vika ned sig denna gång heller, varför Washington har att omedelbart blåsa till reträtt eller börja göra allvar av sina hot, nämligen att sanktionera raffinaderier, banker och andra aktörer som deltar i oljehandeln på Iran.
Problemet med det är att Beijing då omedelbart kommer att vidta motåtgärder mot amerikanska företag, samt strypa amerikanska skurkregimens åtkomst till kritiska industrivitaminer, magneter och andra tillämpningar, alltså samma procedur som tidigare, efter vilken Trump omedelbart fegade ur.
Till yttermera visso är de provinsbanker i Kina som hanterar oljepengar inte knutna till vare sig dollarsystemet eller Swift, och kan således inte ta skada. Samma sak gäller raffinaderierna, såvida USA inte börjar beslagta kinesiska oljefartyg. Handeln med olja i Mellanöstern sker för övrigt numera ofta med kinesiska renminbi, varför den primära effekten av dessa imbecilla hot är att yttermera försvaga dollarns status som global reservvaluta – vem vill bli nästa offer för Washingtons mobbning?
Ottawa kan man kanske mobba, i alla fall ett tag, men det lär bli svårare att ta sig an Beijing utan att det blir en nedåtgående spiral mot fullskaligt handelskrig i vilket ingen vinnare står att finna, men däremot mängder av förlorare. Under alla omständigheter är Kina bättre rustat för en sådan drabbning, eller vilken sorts konflikt som helst – man har målmedvetet preparerat för en sådan, då man känner örnen på dess klo.
Även Naidili och Moskva lär skita i Trump-dårens hot om sanktioner, och särskilt Ryssland är ju redan söndersanktionerat. Handeln med Tehran kommer därför att fortsätta som vanligt även från indiskt och ryskt håll, med effekt att sanktionerna blir tandlösa – Europa har i egenskap av amerikansk marionett ingen större handel på Iran nutilldags.
Samtidigt finns här en läxa för både Kanada och Europa att lära, att allianser alltid skiftar och därför inte går att förlita sig på. Carney drog den slutsatsen redan för ett halvår sedan, medan Bryssel vacklar. Man bör följa i Kinas spår och söka frihandel med alla, utan politiska krav eller hänsyn till allianser, i alla fall om man vill ha en stabil global ordning som inte kan skjutas sönder och samman av enskilda miffon som Trump.
