Kategorier
Kultur Liberalism Politik Religion

Nyktert om danskheten

Det vänsterkommunistiska lägret förstår inte den mest grundläggande aritmetik, nämligen att om man givet två sorters ämnen kontinuerligt tillför mer av den ena än den andra, så upptar det ämne man tillsätter mest av småningom en allt större andel av den gemensamma volymen. Faktum är att den klicken inte ens förstår att det finns två sådana ämnen, som vi kan kalla nativa N respektive invandrare I.

Om nativa svenskar (N) på 1950-talet utgjorde 99.5 % av den dåvarande volymen, motsvarade invandrare (I) då cirka 0.5 %. Huruvida siffrorna är exakt korrekta spelar ingen roll för resonemanget, poängen är att det fanns en klar nativ befolkningsmajoritet.

För att upprätthålla den volymen på samma nivå krävs 2.1 barn per kvinna, men den siffran har inte uppnåtts sedan 1960-talet. Den svenska stammen minskar alltså med i snitt ∆N sedan ett drygt halvsekel tillbaka, och är nu nere i alarmerande låga nivåer.

Totalt, inklusive invandrare, ligger nativiteten i Sverige på 1.43 barn per kvinna, vilket innebär att den är än lägre hos etniskt svenska kvinnor, som helst av allt skulle vilja lägga sig ned att dö för att rädda «klimatet» och jorden, om man får tro rapporterna om «klimatångest». Bland invandrare finns istället ett positivt tillskott ∆I, som i kombination med fortsatt invandring bidrar till att öka andelen invandrare (I + ∆I), medan den nativa (N – ∆N) späds ut.

Med tiden går den nativa fraktionen mot noll, medan den invandrade antar majoritet inom ett par decennier. Hudfärgsvänstern skriker redan här RASISM, men det dröjer sig mindre om yttre kosmetiska drag och mer om inre kulturella. Det visar sig nämligen att invandrare i generationer i stor utsträckning behåller sin religion (kultur), sitt språk (kultur) och sina seder (kultur), som då småningom tränger ut den kultur som omfattas av den svenska folkmajoriteten.

Men trots den uppenbara aritmetiken har det varit – och är alltjämt – närmast tabu att överhuvudtaget diskutera saken, som omedelbart förpassas till «högernationalistiska» «konspirationsteorier». Till och med Sverigedemokraterna har under moderat press tvingats retirera från sin tidigare hållning, och ser numera inte etnicitet som en faktor för svenskheten.

I Danmark, som alltid ligger före Sverige i utvecklingen, slår emellertid självaste statsminister Mette Fredriksen (S) fast att hon er ikke tilhænger af et multikulturelt samfund, hvor man ligestiller kulturer samt heller ikke tilhænger af en stor befolkningsudskiftning.

Befolkningsudskiftning, det är det danska ordet för befolkningsutbyte, den suspekta term som inte får yppas i den gängse svenska debatten. Jeg er europæer, dansker og aalborgenser säger hon, och hävdar att hon tror på at der skal være en stærk majoritetskultur.

Saken har inte fått någon som helst spridning i det konforma svenska medielandskapet, med undantag för en litania på Aftonbladets ledarsida. Man har nog nu fullt upp med att krishantera en socialdemokratisk statsminister som sprider och ger legitimitet åt «högernationalistiska» «konspirationsteorier».

Men det är här lika enkelt som tidigare vad gäller Danmark, att man är betydligt mer klarsynt än svenskarna, som när det kommer till gängkriminalitet, brott och straff, segregering och så vidare, med reformer som Sverige har apat efter i tjugotalet år vid det här laget. Detta är bara den senaste konsekvensen i den utvecklingen, och en tämligen självklar sådan.

Men det kommer att ta tid innan den bryter igenom och blir konsensus, först i Danmark och sedan i Sverige. Åter blir konsensus, ska sägas, för detta är vad socialdemokratins store män som Erlander och Palme förstås prenumererade på, det självklara faktum att generös invandringspolitik och kulturell mångfald överhuvudtaget inte kan existera utan fonden av en stark svensk (dansk) majoritetskultur.

Jamen, vi er jo et dansk samfund, og vi vi er en en altså en oprindelig stamme etnisk dansk, og den det ændrer sig jo, når der er folk, der kommer hertil, men der det bliver nødt til at være sådan, at der er et Danmark også i fremtiden, hvor der er en stærk majoritetskultur.