Min käre spann vatten på Expressens ledarredaktion, vad är det du gråter över? Du har ju fått som du vill, med Sverige som medlem i Nato, tryggt mot det inbillade hotet från Putin? Men har det verkligen blivit tryggare i Östersjön sedan inträdet, och vad innebär vasallskapet när Donald Trump installeras inom kort?
Vad ska exempelvis Danmark göra när den ledande kraften i Nato själv invaderar en annan medlem, som danska Grönland? Åberopa artikel fem, månne? Eller om USA annekterar Nato-medlemmen Kanada? Ska vi gå i krig mot USA då, eller hur har man tänkt här? Blir det ens några «sanktioner» från Bryssels sida?
Man kanske tänker att Trump aldrig gör slag i saken, att han mest vill väcka uppmärksamhet och skaffa sig en bra förhandlingsposition, att han vill bedriva «economic coercion» gentemot såväl fiender som förmenta vänner för att vinna fördelar. Eller att demokratier minsann inte krigar mot varandra.
Men då har man alldeles glömt bort vad USA är för slags väsen, nämligen ett imperium som sedan dess grundande har lagt under sig allt större yta under slaveri och otaliga folkmord, och som sedermera har dominerat världen med en form av nykolonialism under ekonomisk och annan dominans. Man har gått i pappa Englands fotspår.
Fastlandet lade man under sig genom att kolonisera västerut, under det att den nativa indianbefolkningen kuvades, fördrevs och mördades, samtidigt som mexikanska territorier erövrades. I krig med Spanien tog man Filippinerna, och under hot om militärt våld öppnades Japan upp som en konservburk för handel. På samma sätt hanterades Kina under opiumkrigen, och sedan dess har man haft greppet om Östasien.
Central- och Sydamerika har man dominerat i omgångar, med ett otal invasioner i Haiti, Kuba, Dominikanska republiken, Nicaragua, Panama med flera länder, en verksamhet som har fortgått långt in på nittonhundratalet med mer försåtlig infiltrering och «färgrevolution», som statskuppen i Chile. På liknande vis har man rumsterat i Mellanöstern för att komma i besittning av oljan, åtminstone fram tills man själv blev en ledande exportör.
Med över åtta hundra militärbaser världen över har man sina tentakler överallt, alltid redo att gripa in och kontrollera. Länder som Japan och Sydkorea är alltjämt under en form av nykolonial ockupation, även om man aldrig fick fäste i Vietnam, Laos och Kambodja.
Europa blev en vasallregion efter andra världskriget, då man knöt till sig européerna med Marshallplanen och successiva metoder för att dominera, som att ta kontroll över Swift och andra institutioner. Europa har inget eget försvar att tala om, utan har delegerat den verksamheten till USA på samma sätt som Japan, i utbyte mot en rad fördelar.
Den «regelbaserade världsordningen» har inneburit att USA i egenskap av «exceptionell stat» har satt reglerna utan att själv behöva följa dem, samt i förekommande fall även medgett andra stater samma privilegium, som den judiska folkmördarstaten Israel. Därför skulle det inte bryta mot sagda världsordning om USA roffar åt sig Grönland eller Panama, utan bara bekräfta den.
Sant är att USA under efterkrigstiden främst har nyttjat andra metoder, men i en tid då Kina växer sig starkare och utmanar den amerikanska hegemonin, kommer traditionella metoder åter till heders. Trump är varken först eller värst avseende sådana imperialistiska tankegångar, utan det ligger i det amerikanska imperiets arvsanlag.
För den så kallade världsordningen innebär det ett frikort för andra starke män att på samma vis hantera sina intressesfärer, som Putin i Ukraïna, Moldavien och Georgien, eller Xi i Taiwan. För Trump är sådana eftergifter bra business, då han ändå tar den största kakan.
För Europa är det emellertid dags att vakna upp och inse att vi inte kan förlita oss på ett nyckfullt USA som ömsar skinn och byter doktrin vart fjärde år, med allt tvärare kast. Vi måste stå självständigt och kasta av oss beroendet av den amerikanska supermakten istället för att yttermera binda fast oss vid Washington. I spelet mellan stormakterna måste vi stå fria att hedga och utnyttja rivaliteten till vår egen fördel, istället för att bli en proxyarena för dessa krafters kalla skuggkrig.
