En del människor tror på så kallade ufon, det vill säga att jorden besöks av farkoster från främmande världar. Tron torde bero på en stark önskan om att en sådan kontakt världar emellan kunde upprättas, och styrkan i tron är sådan att den hängivne bortser från evidens och fysikaliska sannolikhetsresonemang.
På sannolika skäl kan man anta att det finns och har funnits gott om välutvecklade civilisationer i universum, men svårförståeliga avstånd i tid och rum gör det fullständigt osannolikt att en sådan närkontakt sker eller är förestående, samtidigt som alla inrapporterade fall är falsifierade som naturliga händelser eller militära projekt. Jag delar inte denna fanatiska tro, utan anser att den är vidskeplig och pseudovetenskaplig. Är jag därmed en aufoist?
Somliga tror att man kan späda ett extrakt hundra gånger om, tills inte en enda molekyl av den ursprungliga lösningen återstår, men att det ändå har en medicinsk verkan. Detta är grunden i den så kallade homeopatin, ett kvacksalveri med grund i religiös förhoppning om en vetenskapligt hopplös metod. Jag avfärdar kategoriskt denna metod, och anser att den är kvasivetenskapligt trams. Är jag därmed en ahomeopatist?
Vissa tror att planeternas positioner i solsystemet inverkar på en persons karaktär livet igenom, med utgångspunkt från födelsen. Sådan så kallad astrologi uppstod ur fumlande försök att förstå himlavalvets vandrare, och utgjorde en protovetenskap under förvetenskaplig tid, innan astronomi och den vetenskapliga metoden med matematisk precision i godtyckligt antal decimaler pulvriserade alla astrologins argument. Ändå tror obildade människor på denna företeelse in i denna dag, uppmuntrade av tabloider och andra kommersiella aktörer. Själv håller jag givetvis armlängds avstånd till detta humbug. Är jag därmed en aastrologist?
Många tror att det finns en eller flera gudar som har skapat världen och som griper in i människors vardag, och att bön och andra riter och åthävor till de fiktiva gudarna kan generera ett sådant ingripande. Tron är så stark att utövarna bildar en inre fantasivärld, i vilken deras gud följer dem i spåren och står dem bi i allsköns ändamål. Religionens ursprung i en förandligad natur är enkel att härleda, men desto svårare att förstå är hur den moderna och utbildade människan kan förfalla till sådant vansinne, med tanke på hur solid vetenskapen är. Jag har ingen tro på gudar, inte heller på änglar, demoner, tomtar eller troll, utan avfärdar dessa företeelser som ett utslag av psykisk ohälsa eller i vart fall indoktrinering under uppväxten. Är jag därmed en ateist?
Ja, jag är i teknisk mening en ateist, en aastrologist, en ahomeopatist och en aufoist, eller i vidaste bemärkelse en airrationalist. Men här föreligger en felaktig kategorisering, då man förväntas förhålla sig till det man inte har en tro på. I verkligheten finns inget sådant som en ahomeopatist, aastrologist eller aufoist, utan vi använder istället benämningen rationell för personer som avfärdar videskepelser. Varför behöver vi då ett ord som ateist för att speciellt eliminera en gudstro?
Förmodligen för att avsaknad av tro i ett tidigare historiskt skeende var behäftat med svår stigmatisering av ett i religion inpyrt samhälle, och den som hävdade ett sådant ställningstagande hade att ställa upp ett utförligt och lärt resonemang för att minimera omgivningens vrede. Än tidigare hade man förstås prompt blivit bränd på bål för sin ogudaktighet, och än idag förekommer i hierokratiska gudsstater diaboliska straff för avfällingar från den rätta läran.
I modern tid fungerar benämningen ateist ofta som en pejorativ benämning bland religiösa, med ungefär samma värdeladdning som mördare eller pedofil. Inte minst i gudsstaterna i Mellanöstern och i USA är ateister ofta föremål för våldsamt hat och förakt.
Vi som saknar tro, och vi torde vara en majoritet i Sverige och även i Europa, borde därför inte gå i biblicisternas fälla att förhålla oss till de troendes begreppsvärld, utan kort och gott benämna oss själva rationalister. Rationalisten gör ingen kategorisk åtskillnad mellan vidskepelserna, utan avfärdar dem samtliga på samma grunder, nämligen att de inte håller måttet vid en kritisk granskning och att sannolikheten för påståendena är försvinnande liten till obefintlig.