Att den judiska folkmördarstaten begår folkmord gentemot palestinier vill judar i Sverige inte veta av, varför man vänder sig mot Amnestys kampanj i den stockholmska lokaltrafiken. Kampanjen, som påtalar det israeliska genocidet, sammanfaller med den judiska högtiden hanukkah, vilket anses vara olyckligt för «judiskt liv» (vad det nu ska betyda).
Man menar att judar i Sverige inte har med konflikten att göra, men att man ändå drabbas av det allt mer negativa sentimentet kring den genocidala etnostatens barbariska brott mot mänskligheten. Men är det verkligen så att den gapiga judiska diasporan är helt fristående från den israeliska saken?
Man kan notera att medier underställda Stampen och Bonniers på ledarplats nogsamt och konsekvent har undvikit att kritisera Israel för sagda folkmord, men däremot uttryckt massiv kritik mot Hamas samt förfasan över att Netanyahu efterlyses av Internationella brottmålsdomstolen. Ett veritabelt bombardemang mot förment «antisemitism» har samtidigt präglat agendan vid dessa mediehus under tiden som folkmordet har pågått.
En annan märklig omständighet är att inte heller enskilda judar uttalar sig i frågan, exempelvis genom att ta avstånd från folkmordet och därmed distansera sig från regimen i Tel Aviv, Mellanösterns enda ockupationsmakt. Man brukar hävda att det inte angår enskilda judar, men samtidigt kan företrädare från samma grupp emellanåt ses ta parti för den judiska apartheidstaten genom att vifta med dessa banér på offentlig plats vid demonstrationer. Det är synnerligen märkligt.
En stat som definierar sig i etniska termer är en problematisk företeelse, då den därmed gör sig till uttolkare för etniciteten i fråga. Det blir därmed än svårare att åtskilja enskilda judar från det judiska kollektivet i stort, och Netanyahus vedervärdiga folkmordsregim gör därmed den tätt sammanhållna judendomen en stor björntjänst genom sin handel och vandel.
Därmed inte sagt att man därför kan förknippa enskilda judar med skurkregimen i Tel Aviv, men om judar i Sverige verkligen känner obehag för att Israel anställer ett folkmord gentemot palestinier, är det korrekta agerandet inte att angripa Amnesty utan tvärtom att ansluta sig till kampanjen. Att ta ställning mot Netanyahus människorättsbrott och brott mot mänskligheten.
Det är alltså hög tid att inte minst ledarredaktionerna vid Expressen, Göteborgsposten och DN uttalar sig emot den israeliska skurkstatens agerande och tar klar ställning mot folkmordet. I annat fall kommer det att tolkas som att man tiger och samtycker, en association som därmed smittar av sig på det judiska kollektivet i stort.
Även enskilda judar kan ta detta steg och uttala sin avsky gentemot det israeliska genocidet, istället för att slingra sig och låtsas vara passiv eller neutral. Frågan om Israel och dess göranden och låtanden är alltid föremål för deliberation i denna grupp, även om det inte uttrycks utåt.
