Strömmer-regimen presenterade under dagen en ny straffreform, i elfte timmen innan valkampanjen drar i gång. Under hela mandatperioden har man släpat benen efter sig, och låtit politiken gå i långbänk i det korporativistiska remissväsendet. Men förslagen är alldeles för breda, och kommer med matematisk precision att främst tillämpas på en rad futtiga mändbrott och andra petitesser.
Exempelvis skärps straffen för «sexbrott», i vilket ingår sådant som sexköp. Sexköpspolisen Simons rotel kommer alltså att yttermera vidgas, varvid resurserna fortsatt går till att «bekämpa» ideologiska brott mot staten. Det är och har alltid varit polisens fokus, och det har inte ändrats under moderatjuntans regeringsinnehav.
Som av en händelse meddelades i dagarna att dissidenten och provokonstnären Dan Park åter döms till fängelse för åsiktsbrottet «hets mot folkgrupp», denna gång i inte mindre än sex månader. Det är därmed andra gången under moderatregimens mandatperiod som Park får skaka galler, med en sammantagen strafflängd som vida överskrider majoriteten av så kallade «gängkriminellas» facit – detta för att ha publicerat satir.
Regimens reformer sågades för övrigt längs med fotknölarna av Lagrådet, som har i uppgift att värna den i och för sig dysfunktionella konstitutionen mot juridiska missfoster. Men i det korporativistiska och folksuveräna Sverige har rådet bara en informell rådgivande funktion, och det är kutym att regimer oavsett kulör struntar i dess invändningar.
Sammantaget ser vi med denna bistra utveckling därför en fortsatt autokratisering av Sverige, i samma riktning mot diktatur som i Tyskland och Storbritannien. Särskilt allvarligt är att det är folket och dess åsikter man främst angriper, och att man fjärmar sig allt mer från mänskliga rättigheter kring yttrandefrihet, rättssäkerhet med mera.
Den i oändlighet utsträckta häktningstiden har varit en stående punkt i människorättsorganisationers kritik av svensk rättvisa, men med Strömmer-regimens «reformer» riskerar det instrumentet snarare att vidgas. Samtidigt föreslås fängelse som straff för barn tolv år gamla eller till och med yngre, i en klar fascistoid riktning av politiken.
Den inriktningen delas för övrigt av socialisterna, som kritiserar «reformen» för att vara ett «luftslott» som inte går att realisera förrän om ett decennium, samtidigt som man kräver hårdare straff för ekonomiska brott och barnpornografi. Det lär alltså inte bli bättre med Carvalho vid rodret, utan samma kollektivistiska smörja kommer att få fotfäste oavsett.
Bukt med den invandrarrelaterade gängkriminaliteten och den fortsatt höga migrationen får man förstås inte under sådana premisser och med sådana metoder, utan det kräver mer riktade och fokuserade insatser, och ett «paradigmskifte» på riktigt. Den föreslagna «reformen» är istället ett frontalangrepp på demokratin och mot folket, i vart fall i praktiken.
