Vad medier skriver ska man givetvis ta med en skopa salt, särskilt i krigstider, eftersom sanningen alltid är det första offret i krig. Dessvärre är de flesta människor mycket mottagliga för propaganda och otillbörlig manipulation, desto mer så för medier man tror är pålitliga, som statstelevisionen och de sedvanliga kommersmedierna.
Nyheten häromdagen gällde tesen att tre ryska MiG-31 skulle ha kränkt estniskt luftrum, och att Nato snabbt skickade upp en skvadron för att avvisa inkräktarna. Extra fort klappade hjärtat av stolthet när medierna i bästa Nationalgefühl infogade att svenska JAS-39 Gripen minsann deltog i operationen.
Händelsen, om det nu är en sådan, skedde kort efter att man larmat och gapat om att ryska drönare hade tagit sig in på den polska landsbygden, ackompanjerat med effektfulla bilder över hur en villa fick sitt tak bortblåst. Det visade sig senare vara ett F-16 från Nato som orsakade den skadan, då en missil förirrade sig – det länder trots allt statsteve till heders att man rapporterade detta i efterhand.
Andra medier utelämnade emellertid denna korrigering, då förloppet ju inte överensstämmer med agendan. Borta från nyhetsflödet var även Minsks förvarning till polska myndigheter, likväl som den mest troliga förklaringen att det rörde sig om elektronisk störning av drönarnas navigeringssystem.
Det rör sig här om plausibel propaganda, eftersom Ryssland mycket väl skulle kunna spela ett sådant rackarspel, för att testa, förvirra och annat. Ryssland har kränkt luftrum förr, uppenbart medvetet, så även svenskt sådant. Det ger alltid rubriker i tabloiderna när så sker, även om man i princip aldrig rapporterar motsvarande västerländska kränkningar av ryskt (eller kinesiskt) luftrum, och inte heller västerländskt cyberkrig mot förmenta fiender – medierna är alltså en del av krigföringen, inte ett instrument för att propagera någon form av objektiv sanning.
Men varje incident måste bedömas på sina egna meriter, och i det innevarande fallet med MiG-31 ger kartbilderna som visas i medier inget stöd för att Ryssland skulle ha kränkt estniskt luftrum. Det senare definieras som tolv sjömil eller 22.2 kilometer från fastlandet, men planen rörde sig på betryggande avstånd från den gränsen.
I själva verket flög de norr om estniska ön Vaindloo, ett försvinnande litet skär, vilket då med en skruvad tolkning skulle kunna innebära sagda «kränkning». Det är då en parallell till virrvarret i Sydkinesiska sjön, där en rad aktörer söker lägga rabarber på omkringliggande öar för att nyttja rättigheter av olika slag.
Men Finska viken rymmer många sådana skär och mindre öar, och om var och en tolkades som en okränkbar del av respektive nations luftrum, skulle ingen överflygning kunna ske överhuvudtaget. FN-organet Unclos definierar en arkipelago som en del av en nations luftrum, men däremot inte enskilda spridda öar.
USA gör samma tolkning som Ryssland, nämligen att militär överflygning är tillåten över internationella sund för varje tillämpligt syfte, inklusive att flyga i formering:
The United States, in its UNCLOS signing statement, interpreted that, in international straits and archipelagic sealines, “military aircraft may overfly in combat formation and with normal equipment operation.” Even more important, “a State bordering an international strait may not suspend transit passage through international straits for any purpose, including military exercises,” and “the right of archipelagic sea lanes passage cannot be impeded or suspended by the archipelagic State for any reason.”
Ingen kränkning har alltså ägt rum, utan överflygningen är i enlighet med USA:s och Natos egen standard. Narrativet är enbart avsett för propaganda, och har ingen verklighetsbakgrund. Propagandan är till för att yttermera piska upp oro hos allmänheten, för att kunna motivera det fortsatta stödet till Ukraïna och kommande upprustning.
Observera även hur propagandan är alldeles inkoherent, då man ena dagen närmast hånskrattar åt Moskvas tafatta försök att lägga beslag på ytterligare några hundra meter gränsområde, till priset av tusentals stupade om dagen, för att i nästa andetag skrika i högan sky att vi står näst på tur när Putin är färdig med Ukraïna (år 2160 med nuvarande takt) och likt Hitler kommer att erövra hela Europa.
Kreml har för närvarande större delen av sin här i Ukraïna, och har inte resurser att avsätta för rackarspel i Finska viken eller på Nato-territorium. Inte heller finns några ambitioner att agera så, eftersom det vore kontraproduktivt i nuvarande situation.
Men som inledningsvis påpekades kan Ryssland under andra omständigheter mycket väl pröva nationers förmåga, beredskap och respons. Antingen kan man göra som man brukar i fredstid, nämligen att se det som en lite busig katt- och råttalek, eller så kan man agera som i krigstid och helt enkelt skjuta ned planen.
Det är faktiskt så varje Nato-land bör agera i nuläget om Ryssland på allvar kränker någons luftrum, att bara skicka en skur missiler och ta ut planen. Utan tvekan, ingen pardon, alldeles särskilt i detta spända läge. I annat fall visar man obeslutsamhet och tvekan, vilket nog inte är en god grund för avskräckning.
I själva verket är det den bild man oavsiktligt förmedlar till allmänheten, att man inte riktigt vågar besvara den förmenta aggressionen från rysk sida. Oaktat att det alltså inte var en sådan, utan en reguljär överflygning i internationellt luftrum.