Det fullskaliga folkmordet har återupptagits efter en märklig vapenvila, och israeliska marktrupper fullföljer nu den fullskaliga invasionen av Gaza. Den fullskaliga krigs- och människorättsbrottslingen Netanyahu hotar till yttermera visso med att permanent ockupera Gaza, vilket förstås helt enkelt är ett erkännande av den långvariga judiska ambitionen att genomdriva en fullskalig ockupation av Palestina.
Målet har hela tiden varit att ta i besittning inte bara antika Judéen, Samarien och övriga «kungariken», utan även det Filistéen (Palestina) man då aldrig kontrollerade, det område som överlappar med den kvarvarande resten vid Gazaremsan. Syftet är att förverkliga en ultraortodox (mar)dröm om en rent judisk etnostat på «historisk» mark, varvid palestinier och andra fördrivs, mördas och förintas.
Denna förintelse äger rum med Västs goda minne, eller till och med uppmuntran, på grund av historiska skäl och frikristen eskatologi. De nationalistiska socialisternas illdåd i Tyskland cementerade dagens tyska och europeiska hållning, medan det fundamentalistiska USA ser ett återuppståndet Israel som en förutsättning för Jesu återkomst och den åtföljande «uppryckelsen».
Därför kan judiska idrottare fortsätta tävla i internationella mästerskap, medan ryska är förbjudna att göra sammalunda. Man ser mellan fingrarna på det judiska folkmordet på palestinier, men synnerligen strängt på den banala dussinkonflikt som utgörs av det ryska inbördeskriget i Ukraïna. Sådant är Väst, oförmöget till rationella avvägningar och att förstå konflikters relativa betydelse.
Därför kan Tel Aviv fortsätta bomba sjukhus och skolor, det vill säga lemlästa barn, kvinnor och gamla med motivering att Hamas tar skydd i sådana inrättningar. Det är fullständigt vidriga brott mot krigets lagar och mänskliga rättigheter, men eftersom Väst tittar bort sker det ändå. De vanligtvis ultragapiga MR-aktivisterna på statsteve och i kommersmedier är fullt upptagna på annat håll och tar på sig ögonbindel i förhållande till judestatens illdåd.
Till de femtio tusen civila som redan har dödats av den barbariska israeliska «försvarsstyrkan» läggs alltså på bara en dag ytterligare 400, varav 283 rapporteras vara kvinnor och barn. Sådana groteska siffror ser man helt enkelt inte i Ukraïna, där de civila offren är betydligt färre, trots längre konflikttid. Men det bekommer inte statsteveaktivisterna, som fortsätter att yra om «Butja» medan man vänder Gaza ryggen.
Samtidigt eroderas det grundmurade försvaret för Israel i delar av Väst, medan det globala Syd ser konflikten i ett helt annat ljus, där Västs dubbla måttstockar blottlägs tydligare än eljest. Tel Aviv binder just nu ris för rygg för mycket lång tid framöver, och man skulle därför kunna tala om judars skymning – på samma sätt som sina forna bödlar kommer dessa sina slaktares arvtagare förr eller senare att få plikta för sina illdåd.
