Australiska krigspråmar stryker regelbundet längs Kinas kuster, på samma sätt som amerikanska, kanadensiska, brittiska och andra västerländska schabrak, under förevändningen att man vill upprätthålla «navigeringsfriheten» och att man har laglig rätt att vistas i «internationellt vatten». Australien har hållit på så där i decennier, medan den amerikanska och brittiska närvaron är en kolonial restpost med lång historia.
För några år sedan ingick Australien även avtalet Aukus med USA och Storbritannien, ett slags försvarssamarbete med udden riktad mot Kina. Pakten omfattar ett avtal om inköp av atomdrivna ubåtar, varvid man tvangs snuva fransmännen på ett ingånget kontrakt om motsvarande dieselbåtar.
Några atomdrivna ubåtar behövs nu inte för att patrullera australiska farvatten och kuster, utan den extra räckvidden är avsedd för att kunna företa längre seglatser, nämligen till Sydkinesiska sjön och längs Kinas kuster. Zhongnanhai frågar sig vad Australien har där att göra.
Men man kan förstås svara med samma mynt, vilket man nu har gjort. Kinesiska befrielsearméns flotta skickade en grupp jagare för övning i Tasmanhavet mellan Australien och Nya Zeeland, ungefär 270 kilometer öst om Sydney. I enlighet med bestämmelser meddelades respektive regeringar om övningen, men det hindrade ändå inte den paranoida australiska pressen att rapportera hysteriskt om händelsen, som om ett krig vore nära förestående.
Faktum är att den australiska socialistregimen under Albanese fann sig nödgad att inskärpa att övningen är helt i överensstämmelse med internationell lag, även om man noterade att händelsen var «ovanlig». Ja, Kina har inte för vana att behandla Australien så som Australien behandlar Kina, men det kanske vore dags för Australien och andra att få smaka sin egen medicin. När ser vi motsvarande kinesiska fonops i Östersjön, där man för närvarande tycks ha vissa problem att upprätthålla säkerheten och navigeringsfriheten?